Började svara på en kommentar som Emelie skrev och insåg att jag lika gärna kunde göra ett inlägg om det också. 

Emelie ville ha närbilder på killarna för att se hur de har utvecklats. Det är just det som är så fascinerande. De utvecklas hela tiden, både till temperament och färger. Ja, på andra sätt också kanske. 

I början när de var nyfödda svor jag på att jag aldrig skulle kunna skilja dem åt utan att titta på deras märkta klor. Men det kan jag nu - nästan alltid.   

Och vad beror det på då?

Jo, Aram är störst och ljusast. Även om de andra växer ikapp honom så är han fortfarande störst. Hans pälsfärg ändras också, den ljusnar, och han är bara så jättefin. Till temperamentet verkar han lugn, men han är inte först upp i knät när jag kommer utan det är andra. Än i alla fall. Sånt kan säkert ändras. 

Aslan är minst och också mörkast till färgen. Hans ögon ser fortfarande inte riktigt bra ut men jag hoppas ju att det ger med sig. Han har ju faktiskt inte haft dem öppna speciellt länge. Han är annars en kille som håller sig framme även om synen inte är hundra. Det tar tid innan de ser riktigt bra. 

Aron är nog en blivande spelevink. Han känner jag igen på det att han älskar att klättra och busa. Passar nog bra i en barnfamilj. Så har vi Arash, en liten myskille som älskar att vara i knät precis som Amishai. Närhelst jag visar mig så är det Amishai, Arash eller faktiskt också Aron som vill upp i knät - GENAST! 

Men det är Amishai och Arash som är filosofer. De kan sitta och titta väldigt länge på nånting och det ser ut som om de grunnar väldigt.   

De är alla så fina på olika sätt och det är just det som är så intressant med avel. Det ska bli så spännande att få följa mina små och se hur de utvecklas. 

Det har visat sig, till min stora glädje, att Alice är en superduper bra mamma. På alla sätt och vis. Hon fick sitt elddop nu igår kväll och idag. Igår hade jag Ellens killes familj på besök. Sju människor som alla tog i ungarna och pussade på dem. Alice var med och övervakade men var helt lugn. Jag berömde henne flera gånger. Idag hade vi besök av en annan familj med två små barn. Även då skötte sig Alice exemplariskt. Lilla stora fina Alice!!   

Här är Alice ca 5 veckor. Så såg hon ut när vi träffade henne första gången.

 

Jenny

17 september 2010 18:23

Vilken söt liten kattunge Alice var.
Så roligt att höra om hur de är till sättet, de små pojkarna. Ska bli så mysigt att få träffa dem imorgon och försöka välja vilken som passar oss bäst :)

http://jennyelin.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...