Direktlänk till inlägg 13 januari 2011
Spännande att röja! Hittar saker som är väldigt gamla
Som ett papper från min förskollärarutbildning från 1983. Vi fick det för att vi skulle tänka till. Vi föds ju in i en kultur och den blir den värdegrund som vi tar till oss och som vi tycker är mer eller mindre självklar.
Nu är det ju så att världen består av flera olika kulturer och något som upplevs som självklart i en kultur kan i en annan vara helt fel eller upplevas som konstig.
När man arbetar i förskola/skola gäller det att ha ett öppet sinne för alla elever med annan bakgrund än den svenska. Det finns många fallgropar.
Därför tycker jag den här berättelsen är underbar. Den beskriver en upplevelse av vår kultur från en med en helt annan kultur. Läs och njut!
Alla har vi väl någon gång antingen upplevt, sett på bio eller TV, eller läst om traditioner i främmande länder, och visst har vi väl tyckt att somt har verkat både barockt och underligt. Men jag lovar att även vi kan synas exotiska. Det är ju så att allt man blir van vid är naturligt.
Låt oss för ett ögonblick tänka oss in i hur en ung afrikan berättar om oss då han kommer hem till sin lilla by i Afrika efter att ha besökt oss under ett år.
Han berättar: Det var ett väldigt exotiskt land på norra halvklotet där alla invånare älskade djur. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjödrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året när solen - som alla också dyrkade - stod högst på himlen klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger, jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur, som de nu hyllade var små, dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker, som detta folk älskar. För att dricka dessa var de tvungna att sjunga en ramsa innan de förde glaset till munnen. Ibland nickades det till höger och vänster både före och efter drickandet.
Det hemskaste hände mig när nätterna var som längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter. Jag bjöds också en slags katt, som jag aldrig hört talas om tidigare.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin Gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på första dagens afton hade ätit, ätit och åter ätit, då kom deras Gud. Ja, de sa ju aldrig att det var så men jag förstod nog. Han liknade vår gamle medicinman med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han. Senare på kvällen sattes det ut vit gröt åt honom. De sa att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen