...när jag sorterar, slänger och säljer.

Har liggandes flera inramade foton, bland annat ett av min morbror. Han hette Nils och var gift med min moster Esther (min "äkta" moster, alltså min mammas syster). De blev ett par först efter att de båda blivit en bit över 60,  fast de hade lekt med varann som barn.   Nils var född och uppväxt på ön Hällsö precis utanför det lilla samhället Havstenssund, som ligger längst ut på en udde, i Bohuslän. 

Min moster, som var äldst av syskonskaran där min mamma är yngst, föddes i Grebbestad som bara ligger några kilometer från Havstenssund.

Nils levde på fiske. Han fiskade hela sitt liv och den dan han inte kunde gå ut med båten, då var det slut, så sa han själv. Det blev så också. Han älskade sin båt, havet och naturen. Jag fick äran att följa med på flera fisketurer (fast en kvinna i båten egentligen betyder otur, enligt gammal tro bland fiskarna) och varje gång pekade han ut sitt kära Hällsö och alla andra öar runt omkring. Han var lyrisk om våren när det började grönska. "Se så vackert det är, sa han, nåt vackrare än det här finns inte!". Det var så härligt att höra hur han uppskattade sin boplats, han älskade verkligen sin hemtrakt. Det gjorde jag också och gör fortfarande. Det är något magiskt med att befinna sig i en båt och lufsa runt på vågorna, höra måsarna skrika och njuta av alla färger och former på klipporna. Fullständig lycka för mig! 

Jag hittade den här tavlan i gömmorna. Nils i sin älskade båt och sina hummertinor. 

Nu till min reflektion. Min mammas släkt kommer från Grebbestad. Det var enkla människor som levde på vad havet gav och även en del jordbruk. Pengar hade man inte mycket av, utan man levde på det som naturen gav, i princip . De bodde i hus de oftast byggt själva. I fiskesamhället låg de tätt, tätt. På landsbygden blev det naturligt mer mark emellan husen. Man var alltså mer eller mindre fattig på pengar men rik på andra sätt: närheten till havet som de bofasta respekterar och älskar högt, en underbar natur för övrigt, egna hus där man ofta upplät en hel våning eller flera rum till sommarboende för att dryga ut kassan. Så var det fortfarande på 50, 60-talen när jag växte upp.

Sen vad händer? Pengastinna turister börjar köpa upp fler och fler av husen. Priserna stiger och ingen infödd har längre råd att köpa husen nära havet. 

Så det som förut var en vanlig enkel människas liv har plötsligt blivit nästan ouppnåeligt för en vanlig människa. Nu måste du vara löjligt rik för att kunna leva nära havet. Det hela är rätt sorgligt tycker jag. 

Nedan en bild på huset som min morfars far byggde på 1800-talet. Det ligger på Otterön strax utanför Grebbestad. Min mamma växte upp där. 

Numer tillhör huset en sommarturist......

 

Vivi

24 januari 2011 09:13

Tack snälla du, nu när jag har varit bort från jobbet ett par dagar känns det lite bättre.

Det är ett viktigt ämne du tar upp, jag som kommer från Öland märker samma fenomen, ute på landsbyggden försvinner folk och många hus står tomma och öde, medan bara 1 km därifrån säljs små fiskebodar vid havet för löjliga priser, sorgligt är vad det är :(
Kram

http://www.missvivis.se

Margita

24 januari 2011 09:16

Skönt att höra från dig och att du mår bättre!
Ja, det är verkligen sorgligt :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...