Det här med avel kan vara ganska så tröttande men det vägs upp helt och hållet av att det är ett magnifikt äventyr. Så givande, spännande och otroligt roligt. Men också ansvarsfullt!

Det är inte bara "att ta en kull". Man måste vara insatt i hur katten fungerar, varför jag vill ta en kull, veta hur en kattförlossning går till, veta hur man hjälper kattmamman med kullen. Vidare måste man veta att det kostar pengar att sätta fler kattungar till världen. För dessa kattungar ska få den allra bästa vård och hjälpas till familjer som tar hand om dem på bästa sätt.

De ska registreras, vaccineras, chip-märkas, försäkras och genom en veterinärbesiktning förklaras friska (förhoppningsvis) -  förutom att ha fått den bästa omvårdnad den första tiden som innebär att kattungen får kärleksfull uppmärksamhet från både kattmamma och människor, bra mat, lek och bus. Dvs de ska socialeras så att de blir glada sällskapskatter. 

Här hemma har jag nu en gosig kastrerad honkatt. Så har jag Alice som är mamma till kullen. Henne funderar jag mycket över. Ska jag ta en kull till på henne eller inte??

När jag tänker så här "jag kastrerar henne" så gör jag nog det mest för min egen skull. Jag kan vara ganska så nervös när det är dags för kattförlossning (men vem är väl inte det?) Alices första förlossning gick jättebra, inga som helst komplikationer och Alice har alltid varit en jättebra mamma.

Hennes andra förlossning var nog helt ok egentligen. Att det blev kejsarsnitt berodde mest på min nervösa läggning. En av ungarna i den kullen klarade sig inte, vilket inte är helt ovanligt.

Men Alice skrek väldigt mycket när den förste föddes. Vilket skrämde mig lite. Men nu har jag hört mig för och läst på lite mer och funderar och tänker......det att mamma katt skriker och "beter" sig när kattungen föds behöver inte vara något som är "fel", det är kattens sätt att klara av förlossningsarbetet. Det vet vi ju hos människor att en del är helt tysta, andra "beter" sig och skriker och står i. 

Saken är den att jag tagit illa vid mig av att Alice skrikit (det gjorde hon vid hennes nuvarande kull också) men det behöver inte vara något fel, utan helt normalt. I det läget har jag tänkt mänskliga tankar om Alice - "jag kasterar henne för att JAG inte orkar höra hennes skrik". Ok, det är ju helt förståeligt att jag skulle kastrera henne men sett ur avelsperspektivet är det kanske inte nödvändigt.

Alice har en väldigt fin linje bakom sig (alltså, släktingar som är friska och rastypiska) och den linjen är värd att fortsätta få gå vidare. Att ta en fjärde kull är alls inte fel. Frågan är egentligen om jag klarar av det, rent känslomässigt. Hänger ni med?   

Alice njuter av sina kattungar så där är det inga problem. 

OM jag väljer att låta Alice få en kull till, DÅ blir det hennes sista och idealet är om hon kan träffa någon sen höst 2013. Så blir det (förhoppningsvis) Caelyns tur året efter.

När jag letade efter information om kattförlossningar hittade jag denna sida. Mycket intressant!

Hihi, förstår ni? Här sitter jag och bloggar och tänker på min nästa kull när jag redan har en här hemma. Men det är som ett gift! Jag är beroende bara för att det ger mig så mycket: kunskap, utmaningar, kontakt med trevliga människor, bekantskap med nya människor och INTE MINST, äran av att få njuta av supergulliga gosiga små kattungar den allra första tiden i deras liv.   

Här är en av Alices släktingar:

Morfar:

Timofej from Russian Kings of Siberian Forests

Foto: Eva Gunnarsson, Nikopejas uppfödning

Nuvarande kulls farfars far:

Bagrat Siberian Squills

Foto: Siv Sjögren.

Uppfödare Zora Fresova, Slovakien:

Siberian Squills.

Visst är det helt underbara katter!? 

 

Ann-Katrin

30 augusti 2012 20:40

Hej Margita!
Vad roligt att du börjat tänka i banorna en kull på Alice. Hon har fått fina ungar och verkar vara en toppenmamma. I mina ögon verkar det som ett bra och vettigt alternativ. Spännande att se vad du beslutar!

http://www.laghamras.se

Margita

30 augusti 2012 20:49

Vad roligt att du tycker så! Vi får se, det lutar nog att jag vill ta en kull till, ska bara läsa på lite mer så att jag får mer kött på benen vad gäller Alices "problem", om det nu är ett problem vill säga ;) jag tror inte att det är så, det är bara jag som nojar (som vanligt, haha)

 

Marie

30 augusti 2012 21:02

Hej Margita
Vill bara berätta att bilden på Bagrat är tagen av hans ägare Siv Sjögren inte uppfödaren, Bagrat bor i Sverige. Jag har träffat honom irl eftersom jag köpte hans som och har hans barnbarn i avel hos mig!

http://www.maollichs.com

Margita

30 augusti 2012 22:44

Tack för informationen! Han är så vacker tycker jag! :)
Jag ändrar i bloggen till det rätta namnet.

 

Sandra

4 september 2012 12:11

Intressant läsning och bra länk! Jag håller själv på att läsa på så är jättebra att hitta lite råd och tips.

http://vinterna.blogg.se

Margita

4 september 2012 12:55

Tack! Var inne på din blogg och kikade på dina fina katter. Lycka till med planerna! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...