Igår fick jag besök av Emelie som har MissEmmis uppfödning.

Det blev som en liten julafton. Hon hade nämligen med sig försenade presenter för att jag vunnit två tävlingar på hennes blogg!   

Så här fint var det ena paketet:

och i det låg det här:

Påslakan - precis vad jag behöver! De gamla börjar bli slitna.

Sen fick jag en rolig bok:

Haha, i början är det några frågor för att avgöra om man är en kattmänniska. Riktigt rolig!

Sist men inte minst fick jag en ratad handväska av Emelies mamma. Tack snälla!

Det lönar sig att vara med i Emelies tävlingar!!   

Jag hann visst inte kastrera Alice....nu löper hon som besatt!   

Men det erbjuds ju inga pojkar, så hon försöker med Agnes, men det får hon inget för.

Stackars Alice!

Katter är ju för roliga med sina kartonger!

Ibland sitter jag och dagdrömmer om hur jag skulle vilja ha det när det gäller mitt katteri.

För det första skulle jag bo i en så pass stor stuga på landet (nära kommunikationer till större stad: läs Kungälv) att jag skulle kunna ha 4 katter. Där skulle de få gott om plats och behövde inte känna någon konkurrens. De skulle alla vara honkatter. Hankatt har jag på foder i närheten.

Kanske jag också har någon honkatt på foder.

Stugan har en rejäl tillbyggnad: en utomhusgård för katterna med en riktigt kattvänlig miljö. De skulle kunna välja att vara där eller gå inomhus precis när de vill under alla årstider.

Kullarna jag föder upp har en speciell plats i stugan där de i början får vara i fred för andra katter. När kattungarna är äldre kan jag bara öppna dörren och de får tillgång till hela stugan och rastgården.

Detta är min dröm.

Så kommer vi då till den krassa verkligheten.

Jag bor i en tvåa på 59 kvm med 3 katter. Det känns lite trångt. Speciellt när jag har kull. Så det lutar åt att jag måste omplacera Alice och det vill jag egentligen inte. Men jag måste se sanningen i vitögat.

Min ekonomiska situation är också sån att jag inte vågar ha fler katter än Agnes och en avelshona.

Men som med det mesta är det både för- och nackdelar med bägge alternativen, dvs drömmen kontra verkligheten. I drömmen blir jag ganska så bofast och det blir en tydlig livsstil. Vilket jag inte alls har något emot, utom ibland, och där kommer verkligheten in som en positiv sak för mig. Jag blir inte lika bunden av katterna och kan göra andra saker som jag också älskar att göra: träffa folk, vara på min odlingslott (fast det gäller ju inte vintern förstås) eller eller åka och hälsa på mina barn och vänner.

Fast jag kommer att fortsätta att drömma om mitt katteri i stugan och det bästa med det är ju att det är helt gratis och jag kan drömma precis hur mycket jag vill!   

Agnes hälsar och säger tack till alla er som tänkt på henne.

Mjaauuu

Här, i denna fina katthörna satt jag och väntade på Agnes i dag. Det är en så mysig liten hörna med vackra katttavlor.

Agnes är verkligen sig lik igen! Så skönt!

Och nu är hon hungrig, letar mat överallt   

Men hon får bara äta våtfoder, ett speciellt foder för känsliga magar. En gång varannan timme får hon 1-2 teskedar av denna, som Agnes tycker, välsmakande foder. Tre förpackningar ska ätas upp, sen går vi vidare med ett specialfoder för katter med känsliga magar.

Ni skulle förresten sett Caelyns reaktion när Agnes kom hem.

Hon reste rygg och morrade! Haha, hon är en riktig vilding, den lilla tösabiten!

Men nu är de lugna.

Skönt att allt är som vanligt igen och jag hoppas ju verkligen att Agnes mage sköter sig i fortsättningen.

Har precis pratat med veterinären och Agnes är mycket bättre!

Hon har börjat äta och får behålla maten. Hon har också varit på lådan och gjort sitt så att säga.

Så skönt att höra.

Vid 2-tiden åker jag och hämtar henne.

Då får jag också reda på mer vad som egentligen har hänt Agnes, om de nu vet det. Hoppas på det.

Mitt lilla hjärta, du är så välkommen hem!   

Pratade med veterinären i förmiddags och de vill ha kvar henne ytterligare ett dygn   

Nu är jag orolig även om hon är i goda händer. De skulle börja ge henne mat nu idag. För övrigt hade hon kissat men magen har inte kommit igång ordentligt eftersom hon ännu inte fått någon mat.

Hoppas nu hon får behålla maten!!

Skulle så gärna vilja besöka henne men förstår att det bara blir förvirrande och konstigt för Agnes. Det skulle bara gynna mig som matte. Nej, jag får hålla ut och hålla tummarna för att min gosiga lilla Agnes snart är sig själv igen!   

Får inte så mycket annat gjort just nu märker jag. Mer än att sitta här och tänka på Agnes.