Kom på att jag laddade upp en liten video häromdan på Youtube och den kan jag ju visa er!

Så varsågoda -

häng med på linfärjan från Koön till Marstrandsön!

Där försvann mitt internet igen.....så nu sitter jag här vid föreningens dator och då kan jag inte lägga ut några bilder. Ah, detta med datorer är ibland något frustrerande.....

Ni får vänta igen.....tills jag fått ordentligt internet.

Har funderat ett tag på om jag skulle starta upp en ny blogg som bara ska handla om ångest. Kanske jag ändå ska fortsätta att skriva här. Här finns ju redan många länkar och en del skrivet.

Men jag skulle vilja utveckla mitt skrivande om ångest. Förmedla information om vad ångest är, vilken hjälp det finns att få osv.

Kan man dela en blogg i två?   

Bild: Hemmingson

Min syster gillar att hålla på med hår, klippa och forma frisyrer. Ovan är ett av resultaten. Me like! 

Ja men alltså......

Ena dan är man runt 20 år och undrar hur livet ska te sig.....

andra dan är man drygt 60 år och undrar vad som hände?!? 

Ibland kan det slå till: känslan av nostalgi, eller en längtan tillbaka till när mina barn var små och när mitt liv skulle bli så annorlunda än det faktiskt blev. Nåja, jag har ju förhoppningsvis många år kvar men det är onekligen så att jag är i nerförsbacken nu och det är så påtagligt.

Ända sen jag nådde 50-årsstrecket har jag med jämna mellanrum råkat ut för att bekanta och vänner dukat under för olika sjukdomar, cancer och hjärtsjukdom. Det är ofantligt sorgligt men tyvärr en del av livet. 

När jag är ute och rör mig bland folk så ser jag ofta unga människor med sina småbarn och jag får blandade känslor. Dels en lättnad faktiskt. Skönt att den tiden är över! Den är jobbig, men ack så underbar! Jag kan ibland önska mig tillbaka och då hade jag handlat helt annorlunda mot vad jag gjorde då! Ibland tror jag att världen skulle se annorlunda ut om vi fick uppfostra våra barn när vi blivit gamla och visa. Fast så enkelt är det säkert inte.

När jag var nybliven mamma så var det många som sa till mig: "ta vara på denna tiden för den går så fort!" Jag trodde att jag visste vad de menade men det gjorde jag inte....

Tiden går så ofantligt fort och det händer så mycket på ett årtionde och tänk bara....man föder ett barn och det barnet har redan gått i skolan några år när det gått ett årtionde. Ytterligare ett årtionde och barnet är vuxet.....

Jag har faktiskt svårt ibland att inse att de människor jag träffar på inte varit med om 50, 60, 70 eller kanske inte ens 1980-talet. Jag blir ju nästan en främling, tänker och till och med pratar lite annorlunda än de som föddes under senare delen av 1900-talet. 

Nu överdriver jag en del, men det ligger något i det. Jag tror det är varje generations öde så att säga.

Synd bara att den äldre generationen inte uppskattas mer. För helt klart förvärvar man en slags vishet ju äldre man blir. Kanske inte alla, men de allra flesta. 

Nu tänker jag frossa i "gamla, goda tider" tillsammans med er....haha...hoppas ni står ut!   

en lite "slarvig" sentimal bildlista......huller om buller   

Min Agnes, som kan vara ganska så misstänksam mot nykomlingar, verkar ändå ha accepterat att Aksi numer bor hos oss. Jag försöker ge Agnes den uppmärksamhet hon förtjänar men det gör lite ont i mig varje gång jag går ut med Aksi för jag inbillar mig att Agnes också vill följa med.

Men när det gått ytterligare en tid så tror jag att jag ska testa att ta ut dem på samma gång. Och sen när Aksi kan vara själv nån timme så kan jag då passa på att rasta Agnes. Det ska säkert bli jättebra det här.

Se så fint de ligger vid varann i soffan. Agnes får alltid ligga i mitt knä och Aksi ligger bredvid.   

Ursäkta den suddiga bilden ovan. 

Nu har jag haft Aksi hos mig ett tag. Närmare bestämt ganska så exakt i 3 veckor.

Ni som inte hängt med så är det en hund, en tibetansk spaniel på 7 år. En tik.

Det har varit helt underbart. Hon är världens goaste och snällaste hund.   

Nu har jag ju henne på foder så när den här lilla tjejen får för sig att löpa, ja då ska hon tillbaka till sin ägare för parning och valpning. Vilket jag innerligt hoppas att det dröjer till nästa vår. Jag kommer att sakna henne så otroligt! Men som tur är bor hon inte alltför långt bort så jag kan säkert hälsa på då och då kanske. Nu blir P rädd.....jag kommer kanske att ta med mig en luftmadrass och bo där....  

Nej, P du kan vara alldeles lugn!   

Det går faktiskt otroligt bra mellan katterna och Aksi. Jag har henne här på såna villkor att jag vill att allt ska fungera bra, mellan alla fyrbenta, alla tvåbenta och mitt liv i övrigt. För tillfället verkar allt fungera som jag hoppats. Över förväntan faktiskt och jag är så lycklig över det!

Jag älskar att vara ute i naturen och att nu få sällskap av en hund är något jag uppskattar väldigt mycket. Föredrar faktiskt en hund framför en människa.   Förstå mig rätt nu. Jag kan tycker det är jätteroligt att vara ute med människor också, men allra helst vill jag vara själv och ha min hund med mig. Det är så rofyllt. Jag mår bra då.

Önskar bara jag kunde ta med mig mina katter också......

Vi har redan varit runt Marstrandsön en gång, men där får jag lugna mig lite märkte jag. Aksi tog nog ut sig lite....så nu går jag lite kortare rundor tills hon fått något bättre kondition.

Häromdan utforskade vi Koön som ligger intill Marstrandsön. Där har kommunen ? anlagt nya gångstigar runt hela ön med hjälp av EU-pengar. Kul! 

Aksi och jag gick svarta leden, den svåraste....jaja,så himla svår var den väl inte men att gå där på vintern kräver halkfria skor eller stövlar. Aksi klarade det galant! Vi gick inte hela rundan utan vi nöjde oss med halva, upp till ett utsiktstorn, och sen gick vi samma väg tillbaka.

Så här set det ut på Koön....här blev jag förresten erbjuden en lägenhet en gång och hade det inte varit att det ligger för långt från Kungälv så hade jag kanske slagit till. Det är så skönt här vid havet!!

Carlstens Fästning sedd från Koön

Vackert höstvalv

Drickapaus

Marstrandsön sett från centrala Koön

Vi tog en sväng över till själva Marstrandsön också. Där är det ganska folktomt nu.

Fick för en tid sen en jättefin bild på Calypso från min Orkidée-kull som föddes sommaren 2012.

Han bor numer på landet norr om Kungälv och får vara lycklig utekatt.

Här är han med lillhusse. Så fina bägge två!