Direktlänk till inlägg 28 januari 2014
Åh härliga filmfestival!
Göteborgs filmfestival pågår ju denna vecka och min vän och jag har som tradition att träffas nån av dagarna.
Det här året valde vi att se
ja, vad säger man sen....jag är tagen, har så mycket tankar....
För det första är det skönt att det finns människor som är så modiga att de vågar stå upp mot ett auktoritärt samhälle, där kvinnor uppmanas gå tillbaka till spisen och serva männen, där all annan sexuell läggning än den heterosexuella är förbjuden och leder till fängelse eller avrättning, där andra tankar eller åsikter, än dem som herr Putin och hans gelikar står för, inte är tillåtna, och skulle man yttra sig kan man räkna med fängelse.
Vad jag lärde mig idag är att den ryska ortodoxa kyrkan står nära Putin och makten. Det var därför protesten blev så stark från ryska statens sida när Pussy Riot framförde sin nu så berömda "bön" i Kristus Frälsarens katedral i Moskva.
Efter filmen var det en pratstund med filmarna och det var intressant att höra hur själva inspelningen gick till. Vi gick även till ett seminarium där filmarna också var närvarande och fick då veta ännu mer om hur filmen kom till och även om situtation i Ryssland, som verkar bedrövlig.
I filmen finns ingen berättarröst utan åskådaren följer hela tiden Pussy Riots olika aktioner och vad som sen händer. Vi följer med in i polisbilar, ja, för nästan varje aktion leder till häktet. Vi följer också med och får se vad som händer när de arresteras. Efter incidenten i kyrkan åtalas nämligen 3 av medlemmarna och 2 av dem blev dömda till 2 års fängelse.
För vadå kan man undra? Jo, endast för att de på olika strategiska ställen ställt upp sina instrument och sjungit ut sin kritik mot Putin och hans auktoritära gelikar. Kvinnors rättigheter handlar det också om.
Det gör ont i mig när jag ser dessa unga människor skrika ut sin vrede. Det enda de önskar är demokrati och att få tänka och skriva helt fritt.
Filmarna berättade att de alltid hade två såna där, vad heter det?, där man förvarar sin film....hihi...
När polisen kom gällde det att vara blixtsnabb, gå undan nånstans, helst toan, och föra över filmen till en sån där som jag glömt vad det heter, och sen gömma den, i skon till exempel....
Ja herregud....vi har det så bra i vårt lilla land.
Jag känner så för dessa kvinnor.
Så modiga.
Jag vill avsluta med två talande bilder.
Den ena uttrycker precis vad som pågår för väldigt många kvinnor i världen idag. De är inte bara fysiskt fängslade i en cell, de är även fängslade i sitt eget land (så uttryckte filmaren sig)
Men ser ni leendet? Hon vet att hon har rätt!
Skönt att de inte ger upp - och - vi hejar på!!
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen