Direktlänk till inlägg 9 oktober 2014
Min mamma ligger kvar på sjukhuset och blir där åtminstone över helgen. Sen beror allt på hur sjukdomen utvecklas. Vi hoppas förstås att det går åt rätt håll och hittills har det gjort så.
Det märks en tydlig förbättring bara från igår.
Idag har hon varit uppe och promenerat i korridoren men hon har svårt med balansen. Så hon får än så länge inte gå själv.
Hennes problem är också talet, alltså inte direkt att uttala utan mer att hitta rätt ord. Att läsa är svårt för henne också. Det går mycket långsamt och hon får inte riktigt ihop sammanhanget.
Domningar har hon också kvar och enligt läkaren som vi pratade med idag kan de bli bestående eller i bästa fall så försvinner de. Det är hennes ena fot och ena hand, bägge på högersidan som har domnat.
Vi fick alltså en pratstund med läkaren idag. OBS! Jag trodde i min enfald att man får detta utan vidare men nej då, man måste säga till om det. Bra att veta!
Det fanns ingen ostörd plats att vara på så vi fick vara vid mammas säng och det var ju inte precis idealet med andra patienter alldeles intill och ständigt folk som kom in i salen.
Så ser vården ut idag. Det verkar rätt stressigt om man säger så.
Mamma har drabbats av massiv stroke. Två stora och flera mindre i hjärnan.
Hon hade ändå tur i oturen att blodpropparna var där de var, en stor på höger sida och de mindre var baktill i hjärnan. Det betyder att hon inte drabbats så mycket av förlamning eller talsvårigheter. Det kunde alltså varit värre än det är.
Nu är det bara tiden som utvisar hur det blir. Det brukar vara flera tidsintervall som gäller läkning från stroke. De 3 första månaderna går läkningen snabbast. Sen går det lite i vågor om jag kommer ihåg rätt och först efter 1 år brukar det sätta sig. Då vet man hur frisk mamma kan bli.
Mamma har levt med förmaksflimmer i ca 10 år och tagit Waran för detta. Läkarna är ganska så övertygade om att propparna kan härledas till hjärtat.
Pappa är en riktig hjälte i allt detta. Han besöker mamma varje dag, flera timmar varje gång. Han uträttar ärenden som måste göras, han lagar sin egen mat, han städar och han håller på. Dessutom när vi besöker mamma så är han positiv, gör så att mamma skrattar och det strålar så mycket kärlek så jag blir alldeles tårögd. Lyckades med att fånga ett sånt ögonblick som varade längre än ett ögonblick kan jag säga.
Jag har fått lov av både mamma och pappa att visa bilden. Det är jag glad för. Jag tycker själv bilden är helt underbar.
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen