Igår var första dan jag inte hälsade på mamma.

Är med i en liten engelskagrupp här i huset och det var min tur att fixa fika så det var det jag ägnade mig åt istället. Behövde lite tid att göra annat också.

Det tar på en som anhörig att se vad stroke kan göra med en människa. Vi har alla gråtit ibland och tyvärr så har min panikångest visat sig lite oftare och intensivare än vad jag numer är van vid.

Häromkvällen trodde jag att jag skulle bli magsjuk, blev illamående och hjärtat började slå fort, fort. Började svettas och fick frossa. Sen insåg jag att paniken slagit till. Jag började andas som jag lärt mig och till slut, efter ett tag, somnade jag ifrån paniken och vaknade frisk som en nötkärna.

Klart att man blir orolig när ens kära mamma har fått en så allvarlig sjukdom som stroke och jag visste nog att jag skulle reagera så här och det är lite "dumt" för då kan det bli nån slags förväntansångest. Men likaväl vet jag ju att det bara är ett hjärnspöke som nödvändigtvis ska härja nu, och det är ju just då de ska härja.   Så lilla panik, kom du bara, jag är inte rädd för dig, du är bara irriterande!   

Idag träffade jag kära mamma igen för en vårdplanering tillsammans med pappa, min syster, två från kommunen och en sjuksköterska från avdelningen. Här på Kungälvs lasarett har de förresten en speciell strokeavdelning där personalen är särskilt utbildad för denna sjukdom. Bra! 

Det kändes som ett bra möte och mamma blir troligen utskriven till helgen. Hon kommer att få hemsjukvård från kommunen och dessutom kommer ett team från sjukhuset några gånger i veckan för att träna henne på olika saker. Toppen! 

Lite oroliga är vi för hur det ska bli när hon kommer hem. Hon är lite virrig och kan säga saker som inte stämmer, och hon glömmer saker osv.  Men vi får helt enkelt se hur det blir när hon är hemma. Själv längtar hon hem förstås.

Mamma och pappa på Kungälvs sjukhus.

 

Vivi

16 oktober 2014 20:31

Man måste pausa ibland även för viktiga saker, för de viktiga saker (som att finnas där för sin familj) är ofta tunga som du skriver. Bra att du känner efter och att du tillochmed kan känna av paniken i tid, det krävs som sagt lite utveckling för att lyckas med det, bra jobbat.
Hoppas nu din mamma kommer bli bättre fort, kanske hemmiljö hjälper där hon känner igen sig och är trygg.
kramar

http://www.missvivis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...