Calypso tar sig snart över det lilla hinder jag har runt kattungehagen! Mamma katt är lite orolig men det går bra. Snart försvinner hindret i alla fall. Både Calypso och Caelyn går på lådan nu även om det inte blir så mycket gjort där men de verkar förstå vad den är till för.

Ska jag verkligen våga mig på att hoppa ner här? 

Hur tror ni det gick?? Svaret kommer i form av en video imorgon!   

Lilla Caelyn vilar hos mamma.  

Calypso är nog den mest försigkomne kattunge jag haft!   

Han är bara drygt 4 veckor gammal och HOPPAR redan upp mot soffan och klättrar upp som om han aldrig gjort något annat. Han kliver glatt över mina hinder!   

Så fort han får se mig piper han och springer mot mig! Sötnosen!   

Han har redan använt lådan och vet vad den är till för.

Och mat!! Åh, vad det är gott! Han slukar allt jag serverar, fast det är inte så mycket än så länge. Royal Canins mousse, uppblött torrfoder, köttfärs - allt försvinner snabbt ner i hans mage! 

Han är nyfiken, snabb och MYCKET busig!! Haha, stackars Alice blir lite nervös på honom ibland när han klättrar över hinder och springer runt. 

Det är så otroligt mycket liv i denna lilla varelse! Lille gubben!!   

Det har varit full rulle här sen i fredags med testbesök och annat besök så jag har inte orkat sitta vid datorn. Men här kommer i alla fall de utlovade "bättre" bilderna på kullen. Bättre och bättre......  

Så här tycker Caelyn om det:

Suck....fast bilderna blev ju rätt roliga ändå!   

Här är Calypso, 4 veckor:

och Caelyn

och sist försök till kullbilder. De var trötta när bilderna togs.   

Nä, nu går det för fort! Redan 4 veckor! Ok, men denna gång behåller jag ju lilla Caelyn så det blir bra.

Som det ser ut nu i alla fall. 

Det får bli bara några få bilder ikväll. De var verkligen inte lätta att fotografera. Vilda och rörliga som små guttaperkabollar.   Men det är ju som det ska vara. Ska försöka ta nya bättre bilder imorgon. 

Caelyn älskar att klättra som synes. Hon klänger och klättrar på kattungehagen. Men att sitta i mitt knä är ännu inte lika roligt. Calypso däremot blir nog en liten knäkatt. Han gillar att mysa med mig och möter mig numer springandes när jag kommer in i rummet.   

Det är Agnes som kollar läget. Hon blir mer och mer avslappnad ju äldre kattungarna blir. Hon är ingen extramamma den här gången men hon kommer säkert att bli en lekkompis när den tiden kommer. Hon försöker få igång dem nu men ungarna hänger inte riktigt med.

Calypso till vänster och Caelyn till höger. 4 veckor gamla.  

Fotade igår när Calypso och Caelyn höll en brottningsmatch. De är helt enkelt bedårande i denna ålder. Jag kommer på mig själv med att bara sitta och le långa stunder när jag tittar på kattungarna. Välgörande för själen!

Klicka på bilderna nedan så blir de större! 

Vem vann matte? 

Matte svarar: Det blev oavgojrt!

Idag skulle jag egentligen tänkt mig att åka med min familj till Grebbestad i norra Bohuslän. Men vid närmare eftertanke insåg jag att jag dels: 

inte vill lämna min kattungekull så många timmar som det skulle bli (runt 12 timmar) och

att jag ännu inte är redo att resa så långt   , ja det är långt för mig alltså, och att sen vara social i flera timmar och uppleva det ena efter det andra. Samtidigt som jag skulle vara orolig för mina katter därhemma. Så jag bestämde mig för att vara kvar hemma och det känns bra. Grebbestad ligger väl kvar tills jag är redo att göra den där resan. Det handlar om min ångest. Jag vet att jag skulle få ångest över det mesta så det är bättre att resa dit på ett lugnare sätt och när jag kan utan att jag behöver vara orolig för söta små kattungar. 

Det är inte ofta jag skriver om min ångest längre och det beror kanske på att jag helst vill glömma att jag lider av den. Men den finns där även om den hålls bra i schack av mina mediciner och av att jag tränar genom att göra saker som ger mig ångest. Jag får ångest så fort jag sätter mig på ett tåg eller buss. Men jag gör det ändå och det är jag stolt över. Buss går lättare men tåg är fortfarande jobbigt. Det går åt mycket energi för att åka några stationer.   

Men tillbaka till mina katter.

De börjar nu att bli betydligt mer rörligare och nyfikna. De springer runt inhägnaden och är mycket nyfikna på vad mamma äter och dricker. Så nu är det dags att sätta fram lite mat, toalåda och vatten till de små. Utvecklingen går verkligen med rasande fart. 

Jag tycker mig ändå märka att det blir inte lika livligt med bara två kattungar som om det skulle vara en fyra fem stycken. Då triggar de igång varann på ett annat sätt. 

Calypso är den som är snabbast på sina små fötter och är mycket nyfiken på maten. Caelyn sitter ibland långa stunder och liksom filosoferar över livet. Undrar vad som tänks under hennes lilla lilla huvud?   

Mamma Alice har väldigt bra utsikt härifrån!

Jag vill också äta sån mat!