Lyckan är stor när jag lyckats få hit både son och dotter på min egen dag!

Det käraste jag har, min dotter och min son. Jaja....katten Agnes är mig också kär!   

Det blev middag här hemma hos mig och senare kaffe med tårta hos mina föräldrar.

Detta arrangemang på grund av att mamma inte tålde min hund och det sitter fortfarande kvar i väggarna här hemma. Tidigast till sommaren kanske mamma vågar sig hit igen....  

Fy för allergier! 

Bordet dukat.

Jag bjöd på kycklingsoppa som i vanlig ordning var alldeles för lite saltad, men det åtgärdades vid bordet. 

Till efterrätt fyllde jag glas med päron, björnbär, vindruvor och physalis.

Till det en klick grekisk yoghurt blandad med kardemumma.

och sen förflyttade vi oss till mina föräldrar och där gjorde jag färdigt min Pavlova och den blev god men fasligt seg på vissa ställen.   

Summa summarum har jag haft en helt underbar dag. Det kan aldrig bli annat när man får umgås med sina numer vuxna barn. Jag förundras ständigt över hur det kunde gå så här....jag menar, det var ju inte sååååå länge sen de var riktigt små, eller?!?   

Internationella kvinnodagen kom till för att uppmärksamma ojämlikheten mellan män och kvinnor och sorgligt nog måste vi fortfarande uppmärksamma detta! 

I detta andra årtusende har vi tyvärr väldigt mycket kvar. 

Tyvärr verkar vi vara inne i nån slags backlash just nu, både i Sverige och framför allt skulle jag vilja påstå, i många andra länder. 

Där kvinnor fängslas för brott som vi inte skulle anse som brott utan vi kallar det för mänskliga rättigheter.

Det är faktiskt väldigt sorgligt.

Men trots det tänker jag ha en glad dag.

Jag fyller nämligen år denna dag och jag har lyckats locka hit bägge mina barn på middag!   

Internationella kvinnodagen kom till för att uppmärksamma ojämlikheten mellan män och kvinnor och sorgligt nog måste vi fortfarande uppmärksamma detta! 

I detta andra årtusende har vi tyvärr väldigt mycket kvar. 

Tyvärr verkar vi vara inne i nån slags backlash just nu, både i Sverige och framför allt skulle jag vilja påstå, i många andra länder. 

Där kvinnor fängslas för brott som vi inte skulle anse som brott utan vi kallar det för mänskliga rättigheter.

Det är faktiskt väldigt sorgligt.

Men trots det tänker jag ha en glad dag.

Jag fyller nämligen år denna dag och jag har lyckats locka hit bägge mina barn på middag!   

Nästa vecka ska jag upp till norra Bohuslän, till ett av mina älsklingsställen på jorden, till Grebbestad.

Men den här gången är det för en tråkig sak.

Min kusin som bara blev drygt 70 år gick bort för nån vecka sen och jag ska på begravningen som kommer att hållas i Grebbestads kyrka. 

Kyrkan syns på långt håll, även från havet.

Här ser man hur kyrkan ligger längst upp på en kulle och blickar ut över havet.

I denna mäktiga stenkyrka har jag varit med om både roliga och tråkiga stunder.

Det roligaste var förstås när min kusin gifte sig. Ja alltså, inte den kusin som nu gått bort, men hans syster, det var hon som gifte sig här.

Det tråkigaste är ju begravningar och det har det varit några stycken just i denna kyrka - min mormor, min morfar och mina mostrar. 

Släkten börjar bli gammal. Nu finns det inga släktingar kvar längre i Grebbestad....  

Men minnena lever och de är ljusa.

Tänk alla gånger vi sågs när vi åt på Hertigen.

Och när min son var liten, då var vi ofta och hälsade på och du spelade kort med Daniel, sonen min.

Ibland tog du oss med i din båt ut till öarna för att solbada. 

Du hade det inte lätt, kära kusin.

Du var mycket sjuk.

Hoppas nu du fått frid.

Sov gott.

      Det här delar jag säkert med hela mänskligheten som haft barn.

Man är mitt i livet, det rullar på och man har häcken full av bestyr som rör barn och familj.

Ibland var jag otroligt trött, nej, jag var ofta trött och jag orkade inte alltid att vara mamma. 

I alla fall inte en sån mamma som jag önskade att jag kunde vara.

Vissa dar ville jag bara fly och komma till nåt lugnt ställe där jag kunde få tänka och andas ifred.

Så rullar det på....och plötsligt! 

Jag vet inte hur det gick till...

Men bägge mina barn är utflugna sen ganska länge.

Hur gick det till undrar jag?!? 

Vart tog de där åren vägen som jag ibland önskade skulle gå....

Nu vill jag tillbaka till de åren....

Jag kan bli riktigt sentimental och längta mycket efter den där tiden när barnen fortfarande bodde hemma och man fick vara med om en människas färd mot vuxenlivet.

Inte trodde jag att det skulle finnas ett liv efter att barnen flyttat....jag menar, det kändes som att det aldrig skulle ta slut, när jag var mitt uppe i det...

Men det tar slut...

Och då är jag så innerligt tacksam och glad och lycklig att jag har så underbart snälla och goa barn som bryr sig om mig.   

För det är så...barnen växer liksom aldrig upp i en mammas ögon...de förblir alltid som bebisar.

Fast jag försöker verkligen behandla de som vuxna, men känslan är att de är mina små barn som jag måste skydda och se till att de har det bra.

Så - en bildbomb med mina två barn.

Som är det allra bästa som hänt mig!   

Ursäkta dålig kvalitet på bilderna

Idag har min dotter stämt träff med mig på IKEA Bäckebol!

Hon hämtar mig den underbara tösen i Kungälv....när jag sett fel på tidtabellen....  

Jag tänkte ta bussen men som sagt....

Min dotter har tipsat mig om en bra och billig stekpanna som jag tänker införskaffa.

Kanske jag även hittar nån snygg matta.

I vilket fall ska vi umgås, dottern och jag.   

Jag har en ganska stor familj.

Många fastrar, mostrar osv...även om många av dem inte finns längre tyvärr.

Men flera av mina kusiner lever fortfarande och idag hade vi en träff här hos min syster.

Och oj, så roligt vi har haft! Vi skrattade och skrattade!

Även mina föräldrar (mamma är moster till kusin A-L) var med och det blev väl mycket prat om gångna tider och annat också. 

A-L och hennes man bor utanför Sundsvall, mycket naturskönt. Jag har lovat mig själv att jag ska försöka orka ta mig dit för att hälsa på! Det vore så roligt!

Jag är stolt över min kusin måste jag säga. Hon är en duktig organist och har spelat i Svenska kyrkan i många år. Hon har lett otaliga körer i Sundsvallstrakten, men det har hon slutat med nu. 

Men det hon berättade idag om sitt yrkesliv gjorde mig ju som en sprättande tupp...hmmm...kan jag vara en tupp som är kvinna?!?   

Alltså, jag är stolt för det hon har gjort (tillsammans med några andra) i Svenska kyrkan.

Det är nämligen så att det är akut brist på organister och flera utbildningar har lagts ner och det fanns inga som kunde ta efter de som nu slutar att spela i kyrkan.

Generationsskifte alltså.

Nåväl, då skrider min kära kusin till verket och ser till att utbilda ungdomar (från 5 år) till att kunna spela orgel och tji fick vissa äldre som inte trodde att det skulle gå....

Det har ordnats med specialdon så att ett barn också kan spela orgel och vet du vad??

Barnen är så duktiga så att flera äldre musiklärare har fått problem när de här barnen har kommit högre upp...läraren kan för lite...är det inte underbart?!!!!

Det finns så stor potential i barn - om vi bara låter dem få blomma!!

Det har jag ju alltid sagt!   

Men oftast känt mig något motarbetad när jag jobbat på förskola....men det hade kanske mer med mig själv att göra, jag tror det....  

Foto: Blomsterfrämjandet      

Hoppas ni alla haft det bra under denna trettondagshelg!

Undrar om det är en helg som håller på att förändras?

Ni som är unga idag - firar ni denna helg på nåt vis?

Jag firade genom att promenera bort till min odlingslott på trettondagsafton.

Luften kändes ljum, solen sken lite blekt och vinden var snäll och lättsam.

Trodde i min enfald att jag skulle vara ensam vid odlingen, men där tog jag gruvligt fel.

Det var som att komma dit en tidig vårdag.

Flera stod och grävde i jorden och det gjorde jag också!   

En får inte vara sämre än en annan...haha

Jag tittade till mina två Aronior som ser ut att må bra!

När jag precis kommit hem från odlingen ringer min dotter, som bor i Borås, och frågar om jag vill ha ett besök. Det vill jag alltid!

Så vi fick en liten mysig stund här hemma.

Agnes älskar min dotters sambo. 

och Agnes älskar också att bli kammad. Här fick hon ans av min dotter.

När min goa dotter och hennes sambo överraskade mina föräldrar med ett besök, så var det dags för mig att hoppa i duschen. 

Var bjuden till min syster på middag.

Två andra gemensamma vänner med respektive var också bjudna och det blev nästan lite sentimentalt under kvällen. Det är nämligen så att fyra av oss (1 saknades) bodde i samma kollektiv under det glada 70-talet och det blev lite prat om den tiden.

Jättekul! 

Vi åt och njöt av de sista hembakta julkakorna!

Trettondan vaknade jag ganska sent och det kändes trögt. Jag saknade min Aksi som alltid fick mig ut, men till slut TVINGADE jag mig själv och gick faktiskt en lång tur!

Så skönt! 

Väl hemma igen åkte granen och julen ut!

Så nu är julen officiellt över här hemma! 

Nu är det dags att ta itu med år 2014.