Under vårt möte i lördags kväll visade domaren Eiwor Andersson oss lite olika bilder på bra sibbar och dåliga sibbar. Merlin, som ni ser härunder, är en sibbe som Eiwor tycker är ett bra exemplar. Med de rätta detaljerna enligt rasstandarden.

Visst är väl Jasper, Alija-kullens far, inte långt från idealet?!

Japp, det gör vi, säger Agnes och blinkar. Man är väl inte dum heller!   

Matte! Jag drar! Nu har de där värstingarna varit här för länge tycker jag. Jag har faktiskt varit så snäll jag orkat, men nu når jag snart gränsen. Så se till att de snart försvinner de där små råttorna som springer omkring och tror de äger huset! 

Äsch, jag drar nu! Kommer tillbaka om två veckor ungefär. 

...ja, det får jag göra nu eller rättare sagt när värstingarna sover. När de är vakna är det lögn att sitta vid datorn, de vill vara nära mig hela tiden och det är jättekul att sabba vad jag skriver!   

Men oj, så mysigt det är! De söker kontakt nu hela tiden och det är klart att ibland kan jag bli lite snurrig, för man får se sig för både fram och bak.   

Alla tycker nu det är mysigt att sitta i famnen eller i knät, det är bara tiden som skiljer dem åt. Aslan och Arash somnade i min famn igår. Ojojoj! Huvaligen vad jag kommer att sakna detta! 

Men - vis som jag är - hehe   -  allt har sin tid, eller hur? Nu är det kattungarnas tid, sen är det faktiskt dags att uppmärksamma Agnes, Algot och Alice igen! Det förtjänar dem. Jag tycker de har varit väldigt tålmodiga med ungarna! Heja A, A, och A!!!   

Det går bra att surfa när killarna sover......

Amishais matte Jenny har en blogg där vi kan följa Amishai som ska heta Heike.

Titta här vilket fint klösträd som väntar på honom! 

Spännande det där med hur kattungarna har sina egna personligheter. Ganska snabbt visar de vilka de är.

Aron har alltid varit först med nya saker. Han är framåt och tuff, men kan också vara en riktig gosegris som älskar att bli klappad. Då spinner han högt och mår gott. 

Arash är som en liten kameolont. Med det menar jag att han finns med överallt utan att synas på något konstigt sätt. Han är allt; tuff, nyfiken, vild, lugn och framför allt spinner han som en traktor. Igår låg han i mitt knä och bara njöt. Det gjorde jag med kan jag säga.   

Amishai är gosegrisen nummer ett. Han följer mig som en skugga och vill ofta vara i knät. En rejäl knäkatt helt enkelt. Jag kan hantera honom nästan hur som helst, han bara gosar sig.   

Aram är den lugnaste av dem alla. Men lek och bus finns förstås i honom också. Nyfikenhet har han också, men han är den som är mest försiktig av alla killarna, vilket i naturen är riktigt bra.

Och så är det Aslan då. Han är också lite av en "allroundkille" som Arash. Han är otroligt charmig med sina, som jag tycker, vackra ögon. 

Spännande att se hur dessa killar utvecklas när de flyttat till sina nya hem. Det börjar närma sig nu.   Två veckor kvar....