Jag blir ledsen och upprörd, och många med mig, när man skjuter djur bara för att få en trofé. 

Det är så urbota tråkigt att vissa människor inte uppskattar de vilda djuren.

Ni har säkert läst om den trista historien om Cecil, en lejonhane i Zimbabwe.

Lejonet sköts brutalt ner av en rik amerikan och att han överhuvudtaget kunde göra detta är för att Zimbabwes lagar tillåter det. 

Nu jobbas det för att få USA och Europa att anta lagar som gör det förbjudet att ta in rester av döda djur som troféer och jag vill absolut vara med att stödja detta arbete.

Hoppas du också vill vara med att rätta till detta elände.

Klicka på länken nedan så kommer du till sidan där du kan skriva på.

https://secure.avaaz.org/en/save_africas_lions_loc/?copy

R I P Cecil   

Hör till min förfäran att övergivandet av vuxna katter och kattungar ÖKAR!   

Hur kan man vara så hjärtlös och framför allt så OKUNNIG att man bara lämnar en katt vind för våg??

På nyheterna berättar de att familjer lämnar sin katt ENSAM utan tillsyn i upp till en vecka i vissa fall. Familjen har bara ställt ut massor med mat och vatten....men ursäkta, hur dum får man bli?? 

Hur har de tänkt sig att den katten ska klara sig en hel vecka helt ensam??

Det är djurplågeri på hög nivå.

Stackars stackars katter!   

Det är som om folk tror att en katt "klarar sig alltid" vilket de inte alls gör!

De är ju vana vid att vi tar hand om dem och dessutom är de kännande varelser som blir både rädda, ledsna och förvirrade när inte matte och husse är hemma. 

DESSUTOM: det är faktiskt lag på att en katt ska ha tillsyn minst 2 gånger om dan.

Den behöver färsk mat, färskt vatten och SÄLLSKAP!!

Tydligen måste vi upplysa folk om vad som gäller. 

En sak till:

kastrera alltid katten!

HÄR kan du läsa allt vad som gäller om skötsel och tillsyn av katter.

Min lilla Agnes, en klok kattdam som förstår en del av det jag säger:

till exempel:

Vill du bli kammad?

Då går hon till garderoben där kammen ligger.

Med det vill jag visa att katter, och andra djur för den delen, är inga varelser vi kan behandla hur som helst.

De ska få kärlek och respekt från oss människor!

För några år sen när jag ställde ut Caelyn så träffade jag en annan sibirisk kattuppfödare som bor på landet mellan Göteborg och Borås.

Vi pratade lite om katter och när det sen visade sig att hon även föder upp undulater så blev det lite spännande. Jag har haft undulat i nästan hela mitt liv kan jag tycka och det är en fågel jag väldigt gärna skulle kunna tänka mig att ha igen.

Kristina, som köpte Aram ur min allra första kull, är också en tjej med intresse för hundar, katter och fåglar och ja, även trädgård. Vi kom på den briljanta idén att bjuda in oss själva till Helena som alltså föder upp både Sibiriska katter och undulater.   

Till vår glädje var vi välkomna så för några dar sen styrde vi kosan mot Rävlanda.

Hade jag vetat att Helena bor så vackert med en så fin trädgård då hade jag våldgästat henne för länge sen! 

Skämt åsido.

Huset ligger väldigt vackert med utsikt mot den vackra nejden runt Rävlanda. 

Här möttes vi av Helenas två hundar,

en Sheltiehona på 12 år och...

en Berner Sennenhona på drygt 10 år

Kristina hade med sig sin Abbe (en Sheltiehane på 3 år), som numer känner igen mig och räknar med mig in i hans flock (så ärad jag känner mig!) Han är så mysig!

Efter sedvanligt sniffande i baken på varann så kom alla tre hundar jättebra överens och de såg lyckliga ut när de sprang omkring i trädgården. Det var mäkta svårt att få till bra bilder kan jag säga! 

Vi hade fått en jättebra vägbeskrivning av Helena så det var inga problem att hitta trots att det var lite tvära svängar in på småvägar.

Måste ju visa Björketorps kyrka som vi passerade när vi nästan var framme.

Väldigt vacker - och urusel bild...

Ser den inte lite rysk ut?! 

Helenas man var hemma när vi kom och det visade sig att han ju är en trädgårdsnörd precis som Kristina och jag....vilken lycka!

Vi blev visade runt hela trädgården och nä....jag blev inte alls avundsjuk!   

När Helena och hennes man tog över huset så var det i princip bara åker men nu en prunkande trädgård med olika små spännande rum och vackra växter. Det ligger mycket arbete bakom denna trädgård!

Här har vi en pil som Helenas man beskurit så att det blivit som en koja.

Underbart!

Och tänk er nu att ni går omkring här i denna lummighet och så hör ni ett kvitter som inte liknar något inhemskt kvitter....utan...jovisst, undulatkvitter eller tjatter kanske snarare!! 

Helt magiskt!

Mitt i trädgården står en liten röd stuga och Helena bjuder oss in....

....in till alla hennes vackra undulater. Mitt habegär blev genast väldigt starkt!   

Fyra nymfparakiter bor också här. De är vackra tycker jag men väldigt skrikiga. Åtminstone var min Oskar det. 

På bilden ovan har precis en undulat flugit in igen från hålet till höger. Där utanför finns en voljär som de utnyttjar året runt. Det finns en utevoljär till åt andra hållet.

Här mår de jättebra!

Helena har planer för sina katter och undulater till hösten och jag följer med stort intresse.

Blir det kattungar så åker vi dit igen och hälsar på! 

Spännande!

Och....jag har fått nåt att fundera över. 

Undulatuppfödning??   

Vi träffade inte alla Helenas katter men S*Silver Screens Margaery var med oss utomhus.

Rätta mig Helena om jag säger fel...

S* Isrosens Topaz fick vi träffa inomhus.

Han är en sibirisk katt med färgteckning golden. Fick inte till nån bra bild...

Sen lånar jag en bild från Helenas hemsida bara för att visa likheten mellan 

IC S* Mickeltass Mirabell

och S* Senga's Caleana Caelyn (från min uppfödning)

och detta beror förstås på att de har samma magnifika pappa

S* Akilias Ragnarök

Så Caelyn och Mirabell är ju faktiskt halvsystrar. 

Nåväl, efter en härlig fika så var det dags att säga hejdå men både Kristina och jag kommer tillbaka när det vankas kattungar. Så roligt!!

Måste bara också visa detta fantastiskt fina porträtt av Kåres föräldrar, som han själv gjort. En konstnär!

Tack Helena och Kåre för en fin dag hos er!   

Besök gärna Helenas hemsidor:

Sibirisk katt

Undulater

Min klematis på balkongen har börjat blomma men varför är de två kronbladen delvis gröna?

Någon som vet?

Allt för många dar och för mycket energi upptas av att fundera ut vad jag ska äta till middag.

Många gånger blir det ett hoprafs av det jag har hemma och oftast inte sådär över sig gott.

Och ibland, till min besvikelse, äter jag nåt riktigt onyttigt bara för att jag inte kommer på nåt annat.

Så nu tänkte jag ändra på detta, en gång för alla!

Nu gäller 3-veckors matscheman!

Men inte på samma sätt som jag haft förut då jag varit överambitiös och då faller ju allt till slut.

Nej, nu har jag bestämt så här:

• Måndag - Fisk
• Tisdag - Vegetariskt
• Onsdag - Vegetariskt
• Torsdag - Soppa
• Fredag - Fågel
• Lördag - Kött
• Söndag - Fisk

Sen har jag letat upp olika rätter ur alla mina kokböcker och från internet som jag vet är nyttiga och lätta att göra och gärna också billigt.

Så vecka 1 har jag alltså bestämda rätter varje dag, likaså vecka 2 och vecka 3. Så rullar schemat på.

Det fina i kråksången med denna variant är att jag har ett färdigt matschema men jag måste ju inte följa det slaviskt, absolut inte. Vill jag ha nåt annat en dag så tar jag naturligtvis det. Men med den här metoden behöver jag inte längre fundera och slösa energi och kraft på VAD jag ska äta varje dag.

Hurra!

Igår åt jag för övrigt en god kikärtscurry och idag blir det en kalifornisk lök- och blomkålssoppa!

På Facebook finns ju många grupper man kan gå med i och jag är med i en hel massa olika.

I musikkategorin är jag bland annat med i en grupp som heter "Vi som lyssnade på Tio i Topp" och för er som är för unga så var det ett program som gick på radion i många, många år när jag var tonåring.

Läs mer om programmet här.

Jag minns fortfarande ljudet av mentometerknapparna när ungdomarna på plats fick rösta fram de låtarna som de tyckte bäst om.

Åh hjälp! Nu hittade jag ett arkiv på Sveriges Radio där man kan lyssna på gamla inspelningar!!! 

Kära nån, vilket igenkännande!

Här kan du om du vill höra hur de där knapparna låter! Fast det var visst fejkat läser jag nu.

Ljudet kom från en leksakspistol!   

Här kan du lyssna på gamla Tio i Topp!

Mina föräldrar hade en sommarstuga lite utanför Göteborg och jag älskade att följa med dit men var det dags för Tio i Topp så var transistorradion tvunget att följa med och nåde den som avbröt mig i lyssnandet!

Nu blev jag påmind i denna grupp om några låtar som jag lyssnade ganska så intensivt på när de låg på listorna.

Den här till exempel. Jag drogs till texten, jag var en sökande och rätt sorgsen tonåring som ville ha kärlek i form av pojkvän men aldrig riktigt lyckades med den bedriften. 

Med den här musiken och texten kunde jag lida riktigt ordentligt.   

Jag kände igen mig så väl. Som tonåring var jag blyg, sorgsen, rädd...kanske inte så ovanligt för den delen. Så den här låten tog jag verkligen till mitt hjärta.

Jag är lite dålig på att hålla reda på mina fyrbenta vänners födelsedagar så jag vet att jag glömt att gratta min senaste/sista kull Caelyn och Calypso på deras födelsedag den 13 juli.

STORT GRATTIS till er i efterskott på 3-årsdagen!

Calypso och Caelyn   

Calypso 3 veckor

och Caelyn....jag älskar den här bilden på henne. Den visar hennes karaktär, en lite kaxig tjej, men ändå rätt försiktig. Så söt. Hon är mamma till en kull och ska paras i år igen. Hos MissEmmis i Göteborg, inte hos mig, för jag äger henne inte längre. 

Sen har vi haft ytterligare ett födelsedagsbarn, eller katt snarare och det är min egen lilla drottning här hemma, Agnes.

STORT GRATTIS även till dig min kära vän.

Tänk att du redan är 7 år!!

Du kom hem till mig som liten bebis, bara 3 månader gammal.

Här är en bild när hon bott hos ett tag men hon är ännu inte året. 

Söta Agnes!   

och så här ser Agnes ut nu.

Stora damen som slappar i soffan tillsammans med mig.

Vad vore livet utan våra fyrbenta vänner?

Väldigt tomt!  

...och det är att jag inte är så förtjust i denna årstid som kallas sommar.

Men vad! hör jag hur många av er skriker...  

Men alltså....sommar, vad betyder det i praktiken egentligen?

Jo, antingen är det för varmt och då blir jag utslagen.

Eller så är det för kallt och då har jag inte lust med nånting eftersom det är sommar och då ska det ju vara varmt. 

Hmmm...

Alla mina rutiner urholkas under sommarhalvåret och jag mår inte bra av det.

Jag slutar att gå på gymmet.

Av nån anledning sover jag också längre på morgonen, kanske för att jag är uppe längre på kvällen då jag tycker om sommarkvällar och det är svårt att gå och lägga sig när det är så ljust ute.

Att hålla på med odlingen under sommaren innebär många besvikelser när mördarsniglarna slår till eller om det blåser för mycket eller regnar för mycket eller om det blir för varmt.

Nä! Tacka vet jag våren!

Då har man något att se fram mot!!

Jag planerar och funderar över odlingen.

Mina rutiner fungerar fortfarande och det är bra.

Hösten är också bra, om inte ännu bättre!

Då tar jag nya tag och känner mig positiv.

Nu är läge att börja med bra vanor.

Folk börjar arbeta och det blir lugnt och skönt överallt igen.   

Rutinerna fungerar.

Så nä....sommaren....den är överskattad om ni frågar mig.

Tycker du om sommaren?

Men ibland är sommaren underbar, det kan till och med jag tycka!