Så närmade det sig...min första förlossning.

Jag var rejält nervös. Hade ju ingen aning egentligen om vad som väntade. Tänk om mitt hjärta skulle spricka av smärtan....så gick jag och funderade...

 Det finns helt sannolikt lika många upplevelser kring detta som det finns förlossningar. Detta gäller helt säkert både tiden före, under och efter förlossningen.

Det här är i alla fall min historia.

Min historia tar sin början ungefär en vecka innan bebisen faktiskt bestämde sig för att kika ut. Jag var på en vanlig rutinkontroll hos barnmorskan i Tanumshede då vi vid denna tid bodde i Grebbestad i norra Bohuslän. Vi hyrde ett hus på Kuseröd, nästan precis vid havet. En sommarstuga som var vinterbonad.

Området som är ett sommarstugeområde ligger nära Krossekärr som i sin tur ligger precis vid havet.

Foto: Tommy Carlsson

Nåväl, på denna kontroll upptäcktes att mitt blodtryck var alldeles för högt så jag blev inlagd på lasarettet i Uddevalla. Eftersom vi inte ägde någon bil på den tiden så fick jag ta taxi. Det är ungefär 7-8 mil mellan Grebbestad och Uddevalla så det blev ju inte att barnets far besökte mig någon gång. Alldeles för långt och krångligt att ta sig dit.

När jag legat där några dagar och blodtrycket stabiliserats och jag fått klartecken att åka hem....ja då tyckte bebisen att vi kan väl lika gärna få det gjort nu. Vattnet gick. Men sände hände inget....och inget.

De bestämde att jag skulle få vila över natten och sen, om inget hände under morgonen så skulle jag bli igångsatt med dropp. Barnets far meddelades om läget via lasarettets telefon. Inga mobiler på den tiden inte. Han skulle få skjuts av en kompis nästa morgon för att vara med under förlossningen.

Morgonen kommer och det är stiltje på värkarna. Så de satte dropp på mig...och DÅ! mamma mia, det satte igång som bara den! Jag hann nog inte riktigt med. Dessutom blev jag orolig att barnets far inte skulle hinna fram. Jag kunde ju inte meddela honom att det satt igång med sån kraft. Senare visade det sig att han tagit det väldigt lugnt. De hade till och med stannat vid Dingle för att titta på en älg! Medan jag låg där och redan höll på att föda! Det var rätt oroligt för min del kan jag säga.

Värkarna satte igång vid 8-9-tiden nån gång. Allt gick planenligt. I början andades jag som jag lärt mig och det fungerade bra. Men ju starkare värkarna blev desto mer "borta" blev jag. Lustgasen använde jag flitigt. Men i det stora hela minns jag ändå denna förlossning som en lugn sån. Jag skrek aldrig som jag trodde att jag skulle göra. Nej, jag kämpade mer, liksom grymtade fram värkarna.

När krystvärkarna kom gick det som på räls. Då kände jag nästan ingen smärta alls utan bara jobbade fram bebisen. Så det var helt enkelt en riktigt harmonisk bra första förlossning jag hade. Jag var helt fascinerad av hela händelsen. När moderkakan kom ut och barnmorskan visade upp den blev jag tårögd.

Barnets far kom förresten inspringandes ungefär en halvtimme innan vår son föddes! Vilken tur att han hann! Jag kunde slappna av.

Kl 12.35 den 19 september 1981 föddes vår son. Något namn hade vi ännu inte....men det blev bestämt att han skulle heta Daniel, samma dag som vi åkte hem med vår son.

En större lycka än denna att ha ett nyförlöst barn vid sitt bröst, det har jag aldrig upplevt. Mina barn är min största lycka här i livet. Jag kunde inte slita mina ögon ifrån honom. Han var ju så söt och fin.....och alldeles underbar! Han vägde bara drygt 2 kilo när han föddes så han var lite liten och charmade alla barnmorskor på avdelningen.

Jag blev kvar på avdelningen några dagar så att amningen skulle komma igång vilket den gjorde med bravur. Skjuts hem fick vi av en gammal vän i Grebbestad och det var han som tog alla de här fina bilderna på nyfödd bebis och den nyblivna familjen.

Foton: Magnus Lindström

Fortsättning följer om min första tid som nybliven mamma.....

   I ett inlägg för en tid sen skrev jag om alla de djur jag haft genom åren.

Bland annat nämnde jag Oskar, en nymfparakit.

Jag hade honom när jag bodde på Såggatan i stadsdelen Majorna i Göteborg  i slutet av 1970-talet.

Han var en vacker fågel men hans läte var förskräckligt!   

De skriker verkligen jättehögt.

Särskilt tam blev han aldrig heller även om han fick flyga fritt när han ville.

Jag tog även in en stor gren som han älskade att sitta på.

Det där med tamheten tror jag berodde på att jag fick honom när han var vuxen. Han undrade väl vem sjutton jag var. En konstig typ som bjöd in grannar på party, bara så där!   

Jag glömmer aldrig en nyårsafton när de började skjuta raketer precis utanför mitt fönster....stackars lille Oskar. Han blev så rädd att han flög ner på golvet och gjorde sig alldeles platt....och jag kunde inte låta bli att skratta för han såg så fasansfull rolig ut! 

Här är en suddig bild på fina Oskar. 

Då och då får jag ett sug att tapetsera om här hemma.

Samtidigt är jag lite osäker på hur länge de nya tapeterna får vara ifred. Min kattdrottning till Agnes klöser ibland på tapeten inne i sovrummet och det är just det rummet som jag skulle vilja förnya.

Jag har fått för mig att det ska vara ett romantiskt rum. 

Det får gärna utstråla lugn och harmoni så att jag kan somna gott.

Frågan är om jag ska tapetsera alla väggarna i samma mönster eller bara en som en fondvägg? 

Något jag får grunna lite på.

Men vad sägs om såna här tapeter?

Nog skulle väl de platsa i ett romantiskt rum?

Kanske ändå som en fondvägg och restan enfärgade i någon pastellfärg som matchar?

Då uppstår ännu en fråga för mig faktiskt. Vilken vägg ska vara fondvägg? 

Mitt sovrum är som en rektangel med den längsta väggen rakt fram från dörren sett. Där står också min säng. På ena kortsidan står det just nu en byrå och på den andra är fönstret.

Sen är det väggen mot matrummet.

Ett skrivbord står just nu i sovrummet men det tänker jag flytta till vadragsrummet.

Istället får sovrummet ett litet brickbord med en mysig fåtölj och läslampa.

Då kan jag sitta där i lugn och ro och läsa. 

Lite att fundera över där med fondväggen....eller kanske samma tapet i hela rummet?? 

Vad tycker ni eller har ni några andra idéer om hur man kan tänka?

Jag ska i alla fall se på finalen i Let's Dance.

Vem tror ni vinner??

Finalen står mellan Marie Serneholt och Ingemar Stenmark.

Har haft en diskussion med en granne som röstar på Ingemar. 

Ok, jag kan förstå poängen. Hon älskar Ingemar för det han gjorde inom skidsporten.

Det gör jag också och jag var ju med på den tiden när allt verkligen stoppade för Ingemar skullle ju åka. Men inte röstar jag på honom för det.

Nej, han är ju klart sämre än Marie och det är väl en tävling i dans eller?

Det är i alla fall vad jag tycker.

Men det skulle faktiskt inte förvåna mig om Ingemar vinner.

Ikväll får vi svaret.

Heja Marie!! 

Nu är tävlingen avslutad och vinnaren är.......  

Isabell7, som inte har någon blogg, så jag kan inte länka till henne, men i varje fall ett riktigt 

STORT GRATTIS TILL DIG Isabell7!

Du kommer att få ett mejl från Citiboard! 

STORT Tack till alla er som var med i tävlingen och bättre lycka nästa gång, för det blir fler tävlingar i denna blogg vad det lider. 

NI MÅSTE gå till sidan citiboard.se.

Jag länkar inte, för det har blivit något strul med länken, men ni kan ju ändå gå in på den sidan.

Väl därinne söker ni på "Fint smycke"

På själva annonsen ska ni:

Klicka på annonsen att ni följer den

och 

skriva en kommentar om varför just du vill vinna smycket!

MYCKET VIKTIGT att ni gör just de här två sakerna annars är ni inte med i tävlingen även om ni meddelat mig här i bloggen! 

Så gå in fort och gör på rätt sätt så att du har en chans att vinna!! 

LYCKA TILL!

Detta smycke är vinsten, värd 300 kr!

Tävlingen avslutas imorgon torsdag kl 18.00 så skynda skynda   

Denna vecka händer det något varje dag, nästan...

I måndags valde jag bort zumban eftersom jag trodde de skulle hämta mina gamla soffor från secondhandaffären, men där blev jag lurad. De fick förhinder och kom idag istället och samtidigt kom den nya soffan så allt hände på samma gång.

Sånt klarar jag verkligen inte av, jag blev stressad direkt. Mycket för att bilen från second hand först inte kom in till huset pga det var en grind för och jag som inte har nån nyckel! Jag blev stressad direkt!   

Men sen löste det sig i alla fall. Chauffören drog helt sonika upp grinden!   

Jaja...och när de sen ska hämta sofforna säger de att "de där kan vi inte sälja så vi kör dem till tippen och det kostar 200 kr". Herregud! Stressen tog verkligen tag i mig nu! För precis ungeför samtidigt ringer DHL och säger att vi är hos dig om 5 minuter och "du vet väl att vi inte bär in paketen i lägenheten?"   

Alltså, nej, det är det i och för sig ingen som sagt. Men jag anade det. Inget, och jag menar verkligen, inget är gratis idag. ALLT ska kosta och allt ska vara krångligt...ursäkta...men där blev jag både svettig, arg, ledsen och ännu mer stressad. 

Så paketen skulle alltså stå utanför på gården....jag frågade om inte gubbarna från secondhand kunde hjälpa mig. Nej, det får vi inte och vi har inte tid.   

Jag förklarade situtationen. Jag är inte stark nog för att bära upp de där paketen, de vägde sammanlagt nära 100 kg.....

Hade heller ingen stark person just då och där som skulle kunna hjälpa mig....så jag blev faktiskt arg och sa att "vad har det blivit av oss, kan vi inte längre hjälpa varann? Det tar längre tid för er om vi står här och argumenterar. Ta bara de där fördömda paketen och bär upp dem till en kvinna som ibland måste ha hjälp utifrån. Ska det va så svårt?!"

Jag satte nog skräck i dem stackarna för när jag kom tillbaka från källaren, där jag hämtade fler saker som skulle till secondhand, så var gubbarna hur milda som helst. Klart vi hjälper dig! Så lät det.

Ja, herregud, att man ska behöva bli arg för att få lite hjälp! Tycker jag är svagt, minst sagt! 

Tummen ner! 

Men nu glömmer vi det och fokuserar på min nya soffa. En bäddsoffa så att folk kan sova över här!

Om det sticker i ögonen för att jag pratat öppet om min ekonomiska situation, att den inte är så underbar, så kan jag meddela att soffan har jag råd med, dels för att jag har en avbetalningsplan på 3 år och dels för att jag fått hjälp av min fina, fina familj.   

Det är en sån här soffa som står och väntar på montering nu. Måste haffa nån lämplig person som kan hjälpa mig där också.   

Sen kan ni  komma och sova över!   

Här kommer tävlingen som jag utlovat!

Den som sponsrar tävlingen är citiboard, Sveriges största nätloppis, som de själva säger.

Där kan du på ett enkelt sätt hitta grejer från hela landet och till ett billigt pris.

Och nu sponsrar de alltså en tävling och eftersom jag märkt att ni blivit många nya läsare här hos mig så vill jag gärna ge er något som tack för att ni tittar in här så troget. Det är mycket uppskattat ska ni veta.   

Så denna tävling blir perfekt tycker jag.

Hoppas att just du vill vara med!   

Du kan vinna detta vackra smycke, som är värt 300 kr:

Tävlingsregler:

1.

Gå in här på citiboard.se och följ min profil som är margita andersson eller leta upp annonsen "Fint smycke". Det blev lite krångligt det här, väntar på svar från Citiboard hur jag ska bete mig eftersom länken har strulat. Under tiden får det gå till så här tyvärr.

2.

Skriv i kommentaren vid smycket varför just du ska ha smycket.

Tävlingen avslutas kl 18.00 torsdagen den 23 april 2015.

Så gå nu in och tävla och jag önskar dig lycka till!!