Ni som följt mig ett tag vet att jag ibland, men mer sällan numer, skriver om mindfulness och panikångest.

Varför jag skriver om detta ämne beror på att jag hela mitt liv levt med panikångest men hösten 2007 accelererade ångesten till att bli den värsta jag nånsin varit med om. 

Det blev så allvarligt att jag började förstå varför människor väljer att ta sitt liv. 

Jag levde vid den tiden med ständig panikångest och det enda som lindrade var när jag satt vid min dator. Det var faktiskt en orsak till att jag började blogga överhuvudtaget.

Min stora lycka i sammanhanget var att jag arbetade vid Borås kommun som förskollärare och de erbjöd verkligen en förstklassig företagsvård. Jag fick kontakt med en psykolog som hjälpte mig framåt i mitt mörka liv. Tiden tillbaka har tagit väldigt lång tid. Jag arbetar fortfarande med min ångest men idag är den bara en liten fläkt jämfört med hur det var. 

Det har också krävt mycket arbete för mig själv. När jag flyttade till Ytterby, där jag nu bor, så tog jag kontakt med vårdcentralen för att få KBT, alltså kognitiv terapi. Syftet var att jag ville få bukt med min ångest för att resa med tåg och buss. 

Där hade jag också tur och fick jättebra hjälp. Numer åker jag obehindrat buss, tåg går ok, men otroligt mycket bättre än för några år sen.

Rubriken talar om träd...det var väldigt vad mycket text det blev innan jag kom fram till den...hoppas ni orkar med och är kvar.   

Jag älskar träd och har genom åren sökt tröst hos träd. 

Den här texten hittade jag i min dagbok och den skrev jag i januari 2008, när jag fortfarande var i det stora svarta.

Från min dagbok 11 januari 2008.

Jag har kommit på varför jag alltid älskat och fascinerats och blivit tröstad av träd.

De har en kraftig grund att stå på, i form av deras rotsystem, en rejäl stam som bär upp rötterna och på det alla grenar och kvistar.

Röttterna är basen, starkt förankrad i jorden.

Stammen är det som bär upp och ger trygghet.

Grenar och kvistar söker sig ut i världen med stöttning av rötter och stammen.

I sin helhet bildar trädet något sakralt, något andligt, ett levande väsen att vörda och som jag kan söka kraft och trygghet ur. Vilket jag också gjort vid flera tillfällen i mitt liv när det krisat.

Jag vill vara som ett träd...trygg och full av tillit till mig själv, samtidigt som jag möter världen med respekt och inlevelse.

 

Emelie

14 april 2015 13:17

Fint skrivet! Jag har också alltid älskat och inspirerats av träd!

http://emmisibirier.bloggagratis.se

Margita

14 april 2015 21:59

Tack :)
Det är nåt visst med träd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...