Nu när jag vet att jag inte kommer att ha någon kull förrän tidigast nästa höst så slår kattungelängtan till. 

Sitter och tittar på Blossom-kullen och längtar verkligen efter små livliga kattungar igen!  

Kommer ni ihåg? Sötnosarna!

Tyvärr kommer inte min Agnes (Tuwas Meow Stiltje) att få någon kull.

Det har inte varit lätt att ta detta (självklara) beslut. 

Agnes är så rastypisk och har ett helt fantastiskt temperament, knäkatt och hur gosig som helst.

Men inom uppfödning går det sällan som man planerar. Det har jag fått erfara nu.

Agnes pappa har diagnosen HCM och enligt hälsoprogrammet som jag följer så är det ok att para Agnes vid 3 års ålder om hon själv är frisk. Då med en hane som har friska linjer bakåt.

Jag testade Agnes och hon är frisk. 

Men.

Agnes syster Storma testades också för andra gången och fick diagnosen "equivocal" vilket innebär att hennes värden är alldeles för höga och att hon kan utveckla HCM.

Så.

Med både en pappa med utvecklad sjukdom och en syster som antagligen håller på att utveckla denna hemska hjärtsjukdom, ja, då återstår för mig bara en sak:

Agnes ska kastreras.  

Hon kan alltså inte längre vara en del i mitt avelsarbete.

Till saken hör också att jag köpte Agnes till avel och först flera månader efter köpet fick jag och uppfödarna beskedet att kullens far utvecklat HCM.

Så kan det gå.

Som tur är har jag ju ändå henne kvar och hon är frisk! Det är ändå det viktigaste!  

Fina, fina Agnes får nu bli en go kastrat!   

En liten film från i söndags när Agnes och jag var ute.

Söndagen var en härlig, solig dag. Vi tog en tur ut i friska luften, Agnes och jag.

Vi sa hej till grannens katt, en Devon Rex  

Satt ute i trädgården idag och solade en stund.  

Det var varmt och gott och medan jag satt där fick jag besök....

Min goa, store Algot, som får lov att gå ut när han vill. Han är kastrerad.  

och ja, han är en sibirisk katt, han också! I stamtavlan heter han Snowy Rivers Wyatt Earp. 

När jag reser iväg nånstans och lämnar katterna hemma så är det verkligen något som saknas. 

Ibland får jag för mig att de går bredvid mig men det gör de ju inte.

Jag är väldigt fäst vid mina katter och att komma hem är lika roligt varje gång.

Det märks att katterna blir lika glada som jag. De rusar mot mig med svansen upprätt och slickar mig välkommen hem.  

Sen ska jag leka en stund med dem och den nya leksaken Da Bird är verkligen en hit! Till och med "lata" Agnes rör sig och hoppar efter fågeln.

Superbra nu när hon behöver förlora lite i vikt.

Katterna har fått ett nytt klösträd.

Det gamla är utslitet men passar ändå till att stå invid garderoberna så att katterna kan hoppa upp och ligga ovanpå. 

Det nya klösträdet är från Kattens no 1, Eiffel och jag hoppas mycket på detta träd. Tror det är mer hållbart än det jag haft innan.

Katterna har i alla fall godkänt det och Alice har redan varit längst upp och inspekterat. 

  Detta är vad vi väntat på matte! 

Nu har jag två fertila honor som löper här hemma!!  

Alice har jag försökt få i p-piller men jag lyckas inte ens med en spruta.

Måste kanske blanda upp pillret med fodret på något sätt.

Vad gäller Agnes är jag lite osäker på om jag ska låta henne löpa tills parning i februari, eller om jag ska ge henne p-piller igen.....någon annan uppfödare som vet hur jag ska göra? 

Det är lite stressande att ha två katter som löper samtidigt, inte bara för mig, utan för dem själva också.

  En gammal bild på Alice (på bordet) och Agnes (i soffan)