Algot är den första sibiriska katt jag skaffade och 

han kom till oss våren 2008.

Nu är han 4 år och en alldeles speciell katt.

Trots det så har jag

 nog i snart 2 år funderat på att omplacera min älskling.

Det är verkligen inget lätt beslut, jag älskar ju den 

lilla gubben.

Men av olika orsaker så blir det nog bättre för alla att han flyttar.  

Han är livrädd för kattungar

och detta är ju något jag verkligen vill fortsätta med,

att ta kullar och hålla på med avel.

Det är så spännande, roligt och givande,

och lärorikt!

Sen kommer han inte sådär värst bra överens med mina tjejer,

eller ja, han är rätt tålig ändå tycker jag,

när de löper.

Men han är en rastlös katt och behöver vara ute.

Som sagt, flera gånger trodde jag att han var på väg att flytta,

men något inom mig sa nej.

Nu vet jag varför.

Jag har hittat en familj där jag tror Algot kommer att trivas

hur bra som helst.

Det verkar vara kärlek från bägge håll och det gör

att detta känns lovande.

Inget är klart än, och det hänger på en del saker

om det ska gå vägen.

Om allt blir som vi vill,

så kommer Algot snart att bli Alingsåsare.

Gubben, du vet att jag älskar dig!!

Du kommer att få det bra!        

Om Algot är ute när jag kommer hem

så möts jag av detta.

Tyvärr fick jag inte med början där han kommer

springandes mot mig i full galopp med höjd svans!  

Agnes mår efter sin kastrering bra.

Fortfarande är hon oftast hos mig.

Vill väldigt gärna ligga i knät, det gjorde hon förut också,

men nu ligger hon här jämt tycker jag.   

Hon tittar också på mig mellan varven på ett speciellt sätt.

Vet inte vad som kan röra sig inne i hennes huvud.

Hoppas inte hon har ont. Slutade med medicinen igår och

hon har fortfarande sin body på sig och gillar inte alls när jag

måste ta av en bit för att titta till hennes sår.

Då morrar hon minsann. 

Ska bli så skönt när hon kan slippa den! 

När hon inte ligger i mitt knä så tycker hon om att ligga på elementet.

Sötnosen!   

När hon ligger i mitt knä så trycker hon sig mot min arm,

hon är så mysig min lilla kastrat!   

Biten av avel!

Det är så spännande och roligt!

Nu har jag bestämt mig för att skaffa en avelshona till 

och min dröm är att importera för att få in 

nytt blod i Sverige.

Men jag vet att det både kostar pengar och tid.

Har fått syn på en så underbar hona i precis de färger

jag skulle vilja ha.

När jag frågade uppfödaren om kattungen så visar det sig

att hon vill behålla just den!

Kan jag väl förstå, jättefin är den!

Men uppfödaren har en ny kull på gång......

vi får väl se.

Kanske det blir import!? 

Det är i alla fall en dröm,

och drömma kan jag ju alltid göra!!   

eller ja.....

så här såg Agnes ut igår kväll.

Hon försökte bita sönder bodyn så jag fick sätta på henne 

kragen i alla fall.

För att värma henne så svepte jag in henne i en fleecepläd.

Sen låg hon så i mitt knä en lång stund

och när jag fick ont i armarna (vågade ju inte röra mig!)

så lade jag henne bredvid mig i soffan.

Hon ligger hela tiden bredvid mig eller i mitt knä.

Nu har hon vant sig vid både body och krage,

så nu låter jag henne gå utan krage när jag är hemma,

men den åker på under natten och när jag jobbar.

Mina andra katter har också vant sig.

Efter att ha sniffat lite så verkar allt i sin ordning tycker dem.

De rör inte Agnes, i alla fall inte när jag är hemma.  

Hon fick smärtstillande idag. Jag tror hon behöver det för hon kan få ett 

speciellt frånvarande uttryck ibland.

Katter är ju experter på att inte visa att de har ont.

Lilla gumman. Vad jag är kär i dig!!    

Mitt blöjbarn!    

Hurra hurra hurra 

på din födelseda!!!

Algot blir idag hela 4 år!!  

Så här ser det ut när Algot dricker vatten.  

Nu har Agnes kommit hem och allt gick bra!

Hon är lite groggy fortfarande.

Gången är inte helt säker, 

men det är inget fel på medvetandet.

Hon går runt här och inspekterar med lite vingliga ben.

Att få henne att ligga stilla i ett mörkt, tyst rum som det står på 

lappen jag fick med mig hem, det kan jag glömma.

Hon vill vara med och just nu ligger hon och tittar på

balkongdörren! 

Med andra ord, hon är sig lik!

Förutom att hon ser lite annorlunda ut då!  

Hon tyckte alls inte om kragen

så jag har satt på henne en tjusig body istället.

Den verkar hon acceptera även om hon morrade

när jag satte på den!  

Algot och Alice är frågande.

Algot är väldigt närgången så honom får jag putta undan.

Alice nosar och nosar och undrar väldigt mycket.  

Är det verkligen Agnes tycks hon säga.

Så här ser Agnes ut nu och jag hoppas hon kan acceptera bodyn.

Skönt att det är över!

Måste du fota mig nu??!? 

Nu har jag lämnat Agnes på Blå Stjärnan för kastrering.

Är lite nervös och det har nog Agnes känt av.

Hon har inte släppt mig ur sikte de senaste dagarna 

och hon har varit extra kärleksfull,

så intensiv att jag inte kunnat sova på morgonen.

Hon har lagt sig på mitt huvud så jag inte fått någon luft  

Bara till  att gå upp och då följer hon mig vart jag än går.

Lilla gumman!

Ska hämta hem henne vid 5-tiden idag och jag hoppas

förstås att allt går bra.