Daniella

20 juni 2011 10:29

Nej vad fruktansvärt! Fy, nu börjar jag gråta oxå :( det är alltid lika sorgligt när djur dör. Kommer aldrig vänja mig vid det.. Jag är ledsen för er skull, hoppas att resten av ungarna mår bra

Margita

20 juni 2011 17:07

Ja, det är alltid sorgligt och det är ok. Vänjer sig gör man nog aldrig. Bättre i alla fall att hon dog nu än senare :(
Mamma katt och de andra ungarna mår finfint! :)

Mira Laurent

20 juni 2011 10:33

Åhhh nej, fy vad hemskt! Jag är så ledsen för din, Alice och resten av kullens skull, men hon har det bättre där hon är nu det är jag säker på. Men det gör ju så ont och det känns ju ännu mer när man är så glad att ha fått fina kattungar!! Jag hoppas verkligen att det är det sista av svårigheterna för er.
Hoppas vi ses snart
Kram

RIP Blossom Bellis

Margita

20 juni 2011 17:08

Nu blir det nog bara bättre. Mamma Alice och de andra mår bara bra och diar på! :) men det är alltid sorgligt att förlora ett djur även om man bara haft det några timmar!

Jennifer

20 juni 2011 10:33

='(

Vivi

20 juni 2011 10:34

Åh Margita ! Det gör så ont i mig och jag blir alldeles tårögd över att fina du ska behöva gå igenom detta du med :(
Ibland är det ju så att hur vi än gör och hur duktiga vi än är på att hjälpa till så hjälper det inte. Lilla sötnosen.

Massa kramar !!!!!!

Margita

20 juni 2011 17:10

ja, just så är det. Men mitt i sorgen har jag ju också glädje här. Precis som det är i livet. Både sorg och glädje.
Tack för kramen. Den värmer!! :)

Ellen

20 juni 2011 11:12

:( <3

Jenny

20 juni 2011 11:33

Men fy så ledsamt! :'(
Hur tar Alice det?
*krama om*

Margita

20 juni 2011 17:13

Jag har försökt några gånger att ta bort Bellis från lådan men Alice blir alldeles förryckt. Så sade de på Blå Stjärnan att jag kunde låta Bellis ligga där ett bra tag tills Alice märker att Bellis inte lever längre.
Precis nu försökte jag igen men Alice var mycket vaksam med vad jag gjorde. Jag lät henne sniffa på Bellis och sen sa jag att nu måste du se till de andra ungarna. Så försökte jag gå undan med Bellis så att inte Alice såg vart jag tog vägen med henne.
Jag tror det har fungerat. Bellis ligger inte längre i lådan och Alice verkar nöjd ;)

Kristina

20 juni 2011 13:31

Detta är väl något man får räkna med att det händer om man håller på med kattuppfödning, men det är ju ändå väldigt sorgligt :(
Man får försöka tänka på att det är naturligt att det händer.
Hoppas att de andra tre är friska och starka små krabater! :)

Margita

20 juni 2011 17:14

Ja, precis så är det. Håller man på och "leker" med naturen genom uppfödning så är det klart att det förr eller senare händer något som man inte blir glad för. Det är alltid sorgligt när ett djur dör för en, men nu får jag fokusera på de friska små! :)