Ann-Katrin

20 juni 2011 17:04

Kära Margita! Oj vad tråkigt med lilla Bella! Även om det blir så och naturen är sådant så känns det oerhört ledsamt! Härligt att hon hade dig på slutet!
Tänker och känner med dig!

Krya också på dig med fingret!

Kramar Ann-Katrin

Margita

20 juni 2011 17:16

Tack snälla Ann-Katrin!
Det är ledsamt men det är faktiskt något man måste räkna med, tyvärr ;( Nu ska jag fokusera på de andra i kullen, gosa och mysa :)

Petra o Henrik

20 juni 2011 18:30

Vi börjar med att beklaga sorgen. :( Sen vill vi gratulera stort till kattungarna som säkerligen är jättefina! Hoppas vi kanske kan hinna med att få komma och hälsa på dig, missarna o denna kull? :)

Idag var vi också och HCM-testade Svinto. Resultatet står i bloggen.

Kram!

Margita

20 juni 2011 18:48

Så roligt att ni vill komma och hälsa på!! Ni är så välkomna! :)
Jag tänker mig nu att jag börjar ta emot besök när kattungarna är ca 4 veckor :)

Emelie

20 juni 2011 19:04

Styrkekramar från mig!

Margita

20 juni 2011 19:17

Tack Emelie, jag har ju redan fått ditt stöd men det kan aldrig bli för mycket! :)

henrik o Petra

20 juni 2011 19:23

tackar! :) vi pratade om det vid den förra kullen också men så försvann tiden då vi hade en massa annat på gång.

Jag har mailat dig ang svintos hcm-test.

Anna-Maria J

20 juni 2011 20:00

Sorg och glädje har du fått gå igenom. Ledsamt med lilla honan som inte klarade sig.
Ha det så bra nu med mamma katt och alla bebbarna.

Margita

20 juni 2011 22:21

Tack Anna-Maria. Det ska jag ha!! :)

Sissel

20 juni 2011 23:23

Så väldigt tråkigt med lilla flickan som inte klarade sig.
Man känner sig så maktlös när något sådant inträffar.
Njut nu av de andra tre små kissarna och lycka till med allt

Margita

21 juni 2011 09:02

Det ska jag göra Sissel. Tack ska du ha! :)
och tack för hjälpen och stödet via telefon!!

Budda

21 juni 2011 07:26

Naturen eller ej (tycker inte om sådant ´jag säger så så slätar det över känslorna snack´.
Hoppas du inte får besvär med fingret Margita. Vad mycket ni varit med om senaste dagarna. Jag grät när jag läste. Krama mamma A från Tant B.
Njut av de små. Glad midsommar. Nu förstår jag varför du vill (skall,bör) vara hemma och fira helgen. ;)

Är du på Facebook?

Margita

21 juni 2011 09:04

Ja, jag har också gråtit :( men jag känner ju glädje också. De tre som är kvar går bra upp i vikt och är stadiga och fina! :)
Jag är på Facebook. sök efter margita andersson, målsryd

Vivi

21 juni 2011 08:34

Att umgås med Alice & ungarna är den bästa medicinen du kan ha kan jag tro. Vet du att precis samma sak hände med Athena, hon har aldrig bitit oss, men innan kejsarsnittet när vetrinären undersökte henne så bet hon Thomas.
Fast Thomas var mest arg på vetrinären :)

Kramar

Margita

21 juni 2011 09:05

Ja, det är det absolut.
Inte konstigt att de bits i det läget. Hur gick det för Thomas då?
Egentligen borde jag också vara arg på veterinären men hon var så ångerfull så jag iddes inte ;)

Vivi

21 juni 2011 13:34

Egentligen är det ju inte veterinärens fel, de gör ju så gott de kan, men våran var ganska nonchalant och Thomas är lite överbeskyddande så Thomas blev väl lite surare än nödvändigt ;)
Det gick bara bra med fingret, vi gick faktiskt inte ens till läkaren med det (kanske man borde gjort) men Thomas mår bra iaf :)

Margita

21 juni 2011 14:53

Skönt att det gick bra för Thomas. Jag "vågade" inte annat än att gå till läkaren eftersom veterinären blev så ångerfull. Hon sa flera gånger att nu går du iväg till läkaren. :) sen läste jag på lite om djurbett och det visar sig att det är 50% risk att få riktigt stygga infektioner av just kattbett så det är nog bra att vara försiktig.