Så är det då tredje advent.....redan!

Jag har haft några av mina fina grannar inne på adventsfika. Trevligt.

Önskar er en skön kväll.

och så lite julmusik på det:

Katter är inte dumma.....

Såg en intervju med Klas Östergren på morgonnyheterna häromdan och blev riktigt glad. Det visade sig att han har exakt samma funderingar och tankar kring vår tid som jag har. 

Jag är född 1952 och levde alltså mina första år under 50-talet. Det var ett decennium präglat av mycket optimism och framtidstro, borttaget det kalla kriget och Ungernkrisen. Men jag som ett barn kände av den positiva samhällsandan. Sen kom 60 och 70-talen, då jag växte upp och blev ung vuxen. Även då var det en positiv samhällsanda. Det mesta fick ta den tid som behövdes, människor hade faktiskt mer tid för varandra, även på jobbet. Det var en tid som var fylld av entusiasm, vi unga trodde verkligen vi kunde ändra på världens villkor till det bättre. Överhuvudtaget en tid där det mesta tog tid, om man ska jämföra med idag. Det slags samhälle passar särskilt bra för såna som mig, alltså en människotyp som är stresskänslig. 

Det fanns ingen reklam, vare sig på radio eller TV. Bara i tidningar och på stan. Det gjorde att man slapp all den påtryckning och påverkan som blir av reklam. 

Den mångfald som finns idag av allt kan skapa en stress som är svår för en del människor. Jag föredrar nog att det kunde vara lite långsammare tempo.

När jag på 70-talet arbetade på mina första jobb så blev jag långsamt upplärd av de äldre som redan fanns på plats, det fanns tid för småprat mellan sysslorna, inga mobiler som ringer och avbryter mitt i ett samtal (fast jag gillar mobiler), man var faktiskt mer här och nu. Något som börjar bli en kunskap som måste läras på kurs. Och som man på något konstigt sätt får schemalägga.

Utvecklingen går hela tiden framåt och det är jag för, men ibland undrar jag om inte vi människor handlar för snabbt och för naivt för vårt eget bästa. Människan är tekniktokig och vill utforska, det är bra, men kanske man också skulle stanna upp mellan varven och fråga sig: är det här något vi vill ha? vad gör detta med oss människor? främjar det en sund livsstil eller en bra hälsa? osv osv. Men den tiden tar vi oss inte längre. Vi har nästan blivit som robotar som slaviskt följer "marknaden", alltså kapitalet. 

Jag tycker mig se en stor massa som följer en uppmaning: köp mera, konsumera, tänk inte, för all del - förverkliga dig själv och tänk inte på andra......

Det här ämnet kan jag prata om hur länge som helst......

Skönt att veta att jag i alla fall inte är ensam om mitt tänk....jag har sällskap av åtminstone en, Klas Östergren. Tack för det!   

julmusik jag gillar!

Ibland grubblar jag över mig själv.....  

Hur kunde det bli så att jag utvecklade en sån ångest över åren och till sist en panik? 

När jag var ung gjorde jag saker som jag idag skulle ha väldigt svårt för att klara av. En sån sak är till exempel att resa.

Innan mina barn kom reste jag en hel del. Jag åkte som Au-Pair till USA när jag var 19 år. Året innan var jag där och reste runt lite. 

När jag kom hem flyttade jag in i eget boende och på min lediga tid åkte jag ut i Europa. Tågluffade bland annat i Frankrike, fick solsting på Korsika   och en sommar cyklade en kompis och jag runt den gröna ön, Irland. 

När jag idag tänker på att göra såna resor får jag panik.....varför??? 

Egentligen älskar jag nya miljöer och andra kulturer. Det intresserar mig något enormt mycket. Jag tillhör en av dem som tycker det är så f-t roligt med alla dessa invandrare från världens alla hörn. Bra, för då slipper jag resa.....  

Får jag för mig att studera något annorlunda språk så kan jag träna det här hemma. Vill jag smaka någon exotisk maträtt, så finns det också här. Det enda som saknas är förstås själva atmosfären av en annan kultur. 

Men tillbaka till min ångest. Konstigt att den satt sig just där. I resandet och att inte få sova hemma. Det är precis som om allt vänt. När jag var ung älskade jag att sova borta......

Jag håller på att lära mig att förflytta mig och att vara borta utan att få ångest. Mina resor till Ytterby går numer bra. Men andra längre resor fasar jag lite fortfarande för....  men jag jobbar på det. Strömstad ska väl snart få en visit, men katten vet om jag vågar åka under vintern med dessa käcka SJ-tåg....

Så här kan det se ut i Borås på sommaren. Visst är det vackert!

Det är Viskan som rinner genom Borås. Här finns det flera caféer utmed ån. Mycket mysigt!

Nu har det blivit vinter och fåglarna skockas i vattnet i hopp om mat.

Nu kan ni börja köpa små fina presentböcker, vykort, doftljus och lite annat från mig!

Gå in på min hemsida 123minsida.se/sengas där jag löpande lägger upp nya varor.

I skrivande stund har jag bara fått in en enda vara men som sagt, jag jobbar på.

Här är bilder på några varor som kommer att läggas ut.

Välkomna att besöka min hemsida! Kanske du hittar något som verkar intressant.

E             

Nu har jag anmält mig till PawPeds grundkurs nummer 3. Hjälp! Den är nog lite häftigare än nummer 2, men det ska säkert gå bra. Om inte, får jag väl plugga på som bara den.   

Fast kanske jag borde gjort Sveraks diplomering först när jag tänker efter......kanske jag hinner att göra den först.....det är säkert lång kö innan jag kommer med på 3:an.