Innan jag slänger mig i slasebingen ikväll måste jag bara få berätta för er om min underbara relation till min Algot:

• Han svarar på tilltal - varje gång!
• När han vill vara nära mig lägger han tassen på min arm och spinner   
• När han är ute och jag tycker att det är dags att komma in för natten, så går jag bara ut och ropar på honom några gånger. Då kommer han rusande med svansen höjd och vill gosa   
• Vissa nätter väljer han att ligga bredvid mig, med sitt ansikte intill mitt och ibland lägger han också sin tass på min axel
• Han pussas på kommando
• När han gör nåt han vet han inte får göra, tittar han på mig i smyg, och det räcker att jag bara låter lite bestämd så slutar han direkt med buset
• Han älskar att bli kliad på hakan och huvudet och ibland på magen

Jag är helt såld på denna varelse! Algot, 2 år och 2 månader om 2 dar!   

Här åt vi igår, ungdomarna och jag:

  Skål på er!   

  Mumsig efterrätt!

  Jag föll för de fina lamporna! Såna vill jag ha!

    Tack igen för en god middag och en trevlig stund!!

Jag sitter vid datorn och lägger upp annonser i massor på Tradera. De har sk gratisdag idag så alla annonser som sätts in idag och blir sålda slipper jag betala för. Hurra! Så det här är vad jag gör resten av kvällen:

• fotar

• paketerar första gången

• väger och bestämmer frakt

• lägger in annons
• lägger undan paketet och väntar och hoppas på bra pris!  

Hoppas ni har det bra så här på söndagskvällen!

Blev bjuden på middag i dag av min goa dotter och hennes pojkvän. Det blev mycket god mat så jag är väldigt mätt nu!!

Glömde mobilen hemma så dottern tog några kort med sin istället. Men kan inte visa de nu. Får se om jag sätter in de senare eller imorgon.

Mycket trevligt att bli bjuden så där! Tack kära ungdomar!!   

Mår så himla bra när jag får göra något som har med trädgård att göra! Kommer precis in från att ha städat lite i min entré. Bort med is och snö från plattorna och den stackars lilla enen som böjt sig. Men den reser sig snart! Kan snart äntligen ta in min grangirlang också   väntar bara på att lite is ska smälta som gör att en del av sladden ligger fast.

Det är en sån skön känsla att få hjälpa våren på traven. Nu kan jag börja drömma om mina växter igen.

På trädgårdssidan händer det också saker.

För ungefär 2-3 veckor sen såg det ut så här:

  Kortet togs den 8 mars såg jag nu.

Idag ser samma ställe ut så här:

  Otrolig skillnad eller hur? Våren är på väg! Hurra!!

Dimman ligger fortfarande tät och jag sov middag idag!   Känner mig trött. Det är kanske våren...

Snön smälter i alla fall bra nu. Men det är fortfarande mycket kvar. Dröjer ett tag till innan jag kan njuta av min krokus.

Hoppas ni känner er lite piggare än vad jag gör just nu!

Förresten blev det ingen tripp till Göteborg och CSN igår. Orkade inte helt enkelt. Jag får samla kraft till nästa vecka istället.

Nu vill jag snart se dessa sötingar!

  Eller varför inte mina favoriter, balkansippan!

  Ovan i knoppstadiet.Nedan i full blom!

  Önskar er en skön fredagkväll!

Inte lika ledsen idag. Jag får "keep on walking" som min favorit Salem sjunger om!

Imorgon åker jag till CSN i Göteborg för att prata med en handläggare om min situation. Det känns bra. Kanske går det att lösa min situation till något som jag kan hantera.

När jag tänker på jobb är det enda jag fortfarande kan komma på att ha något eget. Tittar jag på arbetsförmedlingens utbud på jobb blir jag mörkrädd. Antingen är det specialutbildning som efterfrågas eller så är det servicejobb där man ska vara "stresstålig" och hurtfrisk. Precis det jag inte är. Jag förstår inte varför det ska vara sån rusch på det mesta?!? Varför har vi så bråttom? Jag klarar i alla fall inte av det tempot. Tyvärr. Och för det ska jag väl straffas. Det verkar så i alla fall   

Nåja. Jag är inte lagd åt det pessimistiska hållet så jag är övertygad om att jag rider ut även denna storm. Det enda jag är rädd för är att pressen ska bli för stor så att paniken kommer tillbaka. Å andra sidan vet jag numer hur mycket jag orkar och när kroppen och psyket säger stopp då stoppar jag. Vad som än händer så måste jag stanna upp och det måste faktiskt min omgivning ta hänsyn till. Jag kan försäkra att panikattacker inte är något att längta efter. Att ha anlag för sånt är ett handikapp. Det går åt mycket energi för att leva ett så normalt liv som möjligt.

Salem får trösta mig   

Idag är ingen bra dag   

Känner mig lite förföljd och som en misslyckad människa faktiskt.

Varför?

Jo, jag gjorde misstaget att ansöka om bostadsbidrag år 2008 när jag så väl behövde det. Nu har Försäkringskassan räknat ut att jag tjänat för mycket det året för att få det bostadsbidrag jag fick (det är ju preliminärt). Så nu har jag fått ett käckt krav på över 7.000 kr! Det gick ju förstås att månadsbetala av det. Men ändå. Om ca 3 år blir jag kvitt den skulden.   

I samma veva har jag fått krav från CSN. Denna ständiga följeslagare. Pga mitt ungdomliga ovetande tog jag lån på 70-talet som till slut blev en hög summa. Nu har jag fått krav för 2 år samtidigt. Skyhöga belopp som ska betalas 4 gånger i år. Jag har ingen möjlighet till detta. Ringde just CSN och hörde mig för om att månadsbetala istället. Minuten efter börjar jag gråta - i telefonluren hör jag hur han säger: "ja, det skulle gå bra. Då betalar du 2.000 kr i månaden". 2.000 kr!!!!

Jag som bara har ca en tusenlapp kvar när alla räkningar är betalda. Det finns inget utrymme för detta! Det känns hårt. Men jag fick i alla fall reda på att jag kan åka till CSN i Göteborg och få prata med en person om min situation. Hoppas innerligt att det går att lösa för det här tar nästan knäcken på mig. Jag känner mig så uppgiven när det gäller mitt ekonomiska liv. Jag har ingen bil, reser så gott som aldrig nånstans men ändå lever jag på marginalen.

Ett jobb skulle inte vara helt fel. Frågan är vilket jobb. Vad orkar jag? Vad kan jag? Är 58 år nu. Har inte arbetat heltid på över 10 år. Har anlag för panikångest. Det känns lite tungt just nu. Men jag ger inte upp! Inte jag inte!