Nu har Alice och kattungarna intagit kattungehagen. Det var läge för det eftersom Alice flyttat alla ungarna under tvättkorgarna på bara golvet. Inte alls där matte vill ha dem  

Så nu får vi se om Alice nöjer sig med detta arrangemang.

Agnes är MYCKET intresserad!    

....och Bryony får in en fullträff på stackars Betty.   Därav pipet.

De har alltså börjat leka med varann så smått, det är Bryony som har börjat. Verkar som att hon har först förstått vad man har syskon till!

I helgen ska jag försöka övertyga kattfamiljen att de får det mycket bättre i kattungehagen. Vi får se hur det går. Kattungarna börjar bli nyfikna på sin omvärld nu men de piper fortfarande ganska mycket efter mamma. Jag har för mig att Alija-kullen var tidigare när det gällde det (att utforska omvärlden) men jag kan komma ihåg fel.

Måste börja skriva kulldagbok så jag kan jämföra kattkullarnas utveckling. Börjar imorgon med det. Aldrig för sent att börja med något!

Ännu en lite mörk film, men snart blir det bättre.

Den som gäspar i filmen är Bolo Bolo och Betty är till vänster i bilden och Bryony till höger.

Brown Betty

   Bryony     

Tog några bilder utan blixt och med. Det här är resultatet.  

Betty längst upp till vänster, Bolo Bolo tittar in i kameran och Bryony tittar bort.

Betty, Bryony och Bolo Bolo    Bryony, Bolo Bolo och Betty vid mamma Alice Betty plirar, Bryony tittar bort och Bolo Bolo längst ner i bilden.    

Vet ni vad? Det börjar bli livat i bolådan nu. Idag fick dottern och jag för första gången ögonkontakt med ungarna! Så underbart! Vi märker att de känner igen våra röster och vår doft.  

De har börjat så smått att leka med varann och man kan killa dem på magen så börjar deras tassar fäkta.  

Jag lovar, de är helt underbara!!! Har nästan glömt att kattungar kan bli SÅ otroligt söta och gosiga!! Och nu följer ju en tid när de bara blir sötare och sötare.

Betty har flera gånger varit framme och tittat över kanten (som är ganska hög) så det är en tidsfråga när de verkligen börjar försöka ta sig över kanten.

Snart behöver de större yta att röra sig på och då hoppas jag givetvis att kattungehagen är något som de kan acceptera.      

Äntligen! Det gick bra hos veterinären. Hon tog bort Alices stygn och såret har läkt fint. Det såg onekligen lite läskigt ut när hon tog bort stygnen.  

Borta är de nu i alla fall och nu känner jag att jag slappnar av helt från denna tråkiga upplevelse. Är glad att det ändå gick så bra som det gjorde, även om vi förlorade lilla Bellis.  

Nu ska Alice få vila ett bra tag efter denna kull. Har ännu inte pratat med veterinären vad de anser om dräktighet osv efter denna upplevelse, men jag vet ju andra katter som blivit snittade och som sen haft helt normala förlossningar. Men det känns ändå bra att låta henne få vila ordentligt efter detta.

Jag lät veterinären känna efter också om någon av ungarna har svansknick eftersom jag fick för mig att jag känt något på Betty, men till min stora lättnad så var allt ok med ungarna. Hurra!!  

Idag ska Alice och ungarna in till veterinären för att ta bort sina stygn.

Ja, Betty fick också ett stygn. Veterinären avnavlade henne precis som man tydligen brukar göra med valpar.   

Hoppas nu att såret får godkänt!

Ni får ursäkta den usla kvaliteten på dessa bilder men jag vågar inte använda blixten än och jag kan inte min kamera tillräckligt för att få bättre bilder utan blixt.  

Blossom Brown Betty väger vid 2 veckor 288 g

Blossom Bryony väger vid 2 veckor 241 g

Blossom Bolo Bolo väger vid 2 veckor 295 g

Nu får det banne mig vara nog säger mamma Alice    

....och jag har en del att fundera över. 

Att en av kattungarna går vidare i avel, det vet jag redan, eftersom jag har en köpare som är intresserad. Vem av katterna det blir är inte klart och det får ta sin tid. De kan utvecklas i helt annan riktning än vad man tänkt sig.

Först var jag väldigt förtjust i Betty och är det fortfarande, ur avelssynpunkt alltså. Men efter diskuterande med min mentor Emelie (MissEmmis) så är jag benägen att behålla både Bryony och Bolo Bolo, eller alla tre.  

Skämt åsido, jag tror jag är väldigt känslomässigt bunden till den här kullen efter vad som hände.

Det är ju så att en avelskatt kan aldrig bli perfekt och det är ju vissa kriterier man ska följa såsom hälsa, temperament och typ. I vilken ordning man ska prioritera kan man diskutera men jag tycker själv att det är viktigt att en avelskatt är helt frisk, med så friska linjer som möjligt, att den har ett bra temperament som innebär att den blir en bra familjekatt, väl anpassad till oss människor. Sist kommer då typen, alltså rasstandarden, som man kan tolka så subjektivt.

Nåväl, vi får se tiden an och studera hur kattungarna utvecklas och framför allt att de förblir friska och förhoppningsvis är temperamentet på dem också helt underbart.

Just nu ligger de mest och sover och äter och är lite tråkiga tycker matte.   Men snart blir det annorlunda!! Ser fram mot det!     

Gos i bolådan: