Då börjar min nya karriär som testhem!

På fredag kommer en familj; mamma, pappa och tvååring, för att sniffa runt här hemma för att känna av om pappan tål sibbarna. Vilket jag verkligen hoppas att han gör!! Det skulle verkligen kännas gott att kunna få ge människor som längtar efter katt en chans att få hem en liten sibbe.

Nu är jag ju också nästan säker på att det blir en kull till hösten (om katterna gör som jag vill) och då passar det bra att ha intressenter.

Nej. Inte ska detta skydd behövas. Far och flyg dumma allergener!!

Japp! Nu är det skolbänken som gäller. Läser och funderar och grubblar. Avsnittet vi läser nu är "Ansvar, hålla avelskatter". Vi har uppgifter att lämna in senast imorgon onsdag. Två enskilda och en gruppuppgift.

En av uppgifterna går ut på att lösa detta  problem: Vi säger att det är kris i den ras vi föder upp, och så många som möjligt behöver hålla en hanne hemma för avel, för att rasen ska kunna överleva. Vad ska vi då tänka på för att hannen ska må bra och fungera med ev andra katter i hushållet? Kan vi överhuvudtaget ha en fertil hanne hemma? Vi ska utgå från vår egen situation.

Hmmm.....jag har inte riktigt börjat på den frågan än. Men det skulle funka hemma hos mig, men bara under en kort tid. Och det skulle inte vara så där jättebekvämt för varken katten eller oss andra. Fast han skulle kunna få bo ensam i det ena rummet under förutsättning att vi människor sysselsätter honom och håller honom sällskap mellan varven.

Ju mer jag läser om avel desto mer kluven blir jag till att låta Agnes få en kull när hon är 2 år. Hon har ju sin pappa som fick diagnosen HCM (en hjärtsjukdom) och det är restriktioner på att avla på henne. Till exempel att jag inte får para henne förrän hon fyllt 2 år och är frisk vid en hjärtscanning. Hannen som får träffa henne måste också vara frisk och även hans linjer bakåt.

Nu är det så att sjukdomen HCM är lite lömsk av sig. Den debuterar oftast i lite högre åldrar vilket försvårar avelsarbetet eftersom man kanske redan avlat när sjukdomen till slut visar sig.

Nåväl, jag får fundera vidare på detta. Mina små sötnosar!!

Dimmigt ute idag. Lite skönt för det betyder ju att våren är på gång. Plusgrader både natt och dag. Hurra!

Hurra också för kursen jag började på igår kväll! PawPeds G2-kurs. Det är fortsättning på G1 som jag gick i höstas. Mycket givande kurser och den här omgången ser jag extra fram emot eftersom den handlar om avel och genetik. Precis det jag behöver nu innan jag ska ta min första kull. Jätteroligt också att få kontakt med andra kattintresserade över hela Sveriges land, ja även från Norge. Vi är faktiskt flera stycken sibiruppfödare denna gång. Fler än i förra kursen.

Så nu är det dags att plugga igen då!   

Igår söndag tog jag tåget till Göteborg för att vara med på Sibbeträffen. Ni undrar säkert vad det är:

Sibbe är förkortning på Sibirisk katt och träffen ordnades av oss som är medlemmar i SäSk (Sällskapet Sibirisk Katt). Vi har precis kommit igång med dessa träffar i Västra Götaland och det är så roligt. Det blir ett tillfälle för oss som föder upp sibiriska katter att träffas. Vi pratar avel och katt och lär oss något nytt, får nya infallsvinklar osv. Mycket bra! Nu har jag t.ex fått flera nya hannar till Agnes att fundera över!   

När det gäller avel är det väldigt bra om vi kan samarbeta. Det tjänar rasen på!

Den sibiriska kattens avelsbas är fortfarande liten så det gäller att undvika inavel samtidigt som vi måste vara försiktiga med sjukdomar. Mycket att tänka på!

Sen vill man ju gärna som uppfödare att det ska bli rastypiska kattungar också. 

Inga foton blev det från träffen. Vet ni varför? Jag glömde helt enkelt av det, gick upp i pratet om katter så det stänkte om det. Huvudet surrade till slut av all information, eller ska jag kanske säga att det sa mjauu i skallen?!?   

Nåväl, framåt eftermiddan, nej det var nog snarare nästan kväll, så tog jag tåget till Ytterby när jag ändå var i faggorna. Mamma och pappa och syster fick sig ett besök.

Solnedgång från tåget mot Ytterby:

  Lyckades inte fånga den bästa vyn men ändå....

I morse åt jag frukost hos mina kära föräldrar i ett kök där vårsolen tittade in. Så mysigt!

  Sen blev det tåget igen. Vi "tågar" in mot Göteborgs central   

  Denna härliga vårsol!!!

ligger här bredvid mig när jag packar paket och skriver på Tradera.

Hur söt får man bli egentligen?   

    Ser ni hur han håller tassarna?   

Han är min lille gube - när han är inne så följer han mig vart jag går!   

Alice löper!!   

Jag sitter och slötittar på TV när jag plötsligt hör ett "KRASCH, BOM, KRASCH"!

Hmmm.....jag anade genast att den lilla busiga Alice var i farten och mycket riktigt!

Hon har hittat mitt vitrinskåp, lyckades hoppa upp på toppen där jag har(de) en kruka med torkade hyacinter ståendes. Krukan plus två fina värmeljus slogs sönder mot golvet med ett ljudligt brak!   

Nu börjar jag undra om Alice kommit in i nåt slags katt-tonår?? I natt väckte hon mig 3 gånger!   Hon stod på min axel och i ett skutt hoppade hon upp på bokhyllan ovanför min säng. Där får hon faktiskt inte vara så i natt har jag med mig blomsprutan bredvid sängen  

Ni som har katt - är de lite extra busiga runt 1-årsåldern?? Jag har ju två katter innan så jag borde ju veta, men jag kommer inte ihåg. 

Förutom att hon är busig så piper hon också. Ofta. Ibland vill hon leka, ibland vill hon ut på balkongen. Men när hon piper på natten, då kan jag inte hjälpa henne. Är hon rastlös, ska hon snart börja löpa kanske?? Någon som har en teori?

Lilla goa Alice, mysgumman!!   Busan får vi kalla henne nu!   

Vadå? Resa mig upp?! Aldrig i livet!

  Nu ligger jag här i lillmattes famn - så det så!! Hon är ju aldrig hemma!