S*SENGA'S  SAMMELSURIUM

Senaste inläggen

Av Margita - 18 november 2015 17:30

Konstigt nog har jag inte odlat vitlök så många år, faktiskt bara ett enda år. Fråga mig inte varför för det är ju superenkelt och så tacksamt att få egna klyftor.


Förra året satte jag alldeles för få så i år har jag satsat på bra många fler. Jag vill helst odla så många att jag inte behöver köpa i affären. 


Det finns väldigt många olika sorter av vitlök.


Dessa har jag satt i år:

UNIKAT

 



MESSIDOR

 

och en sort som jag glömt vad den heter...


Jag har ännu inte satt alla i jorden men planerar att göra det så fort som möjligt.

Tänkte också pröva att sätta några i kruka på balkongen. Det borde fungera.


Ett annat sätt att använda vitlöksklyftorna kan också vara att sätta ner dem i en kruka och ställa krukan i fönstret. Så kan man klippa vitlöksgrönt hela vintern! 

Himla bra! 

 

 

Läs mer här och här

 

 

 

Vitlök är, som de flesta grönsaker, en nyttig sak att sätta tänderna i.

En klyfta om dan är inte fel alls.

Jag försöker äta en klyfta om dan. Vanligen pressar jag den och strör över en macka. Det river gott i munnen!

 

Tillsammans med ett glas vatten spetsat med citronsaft och en bit riven ingefära så tror jag kroppen har fått sig en omgång.

 

Vad innehåller då en vitlök?

 

Jo, bland annat allicin. Allicin anses hålla ohyra borta från växter. 

Du vet väl att du kan plantera vitlök bland hallonplantor? Det håller skadeinsekter borta.

Även bland rosor och fruktträd kan du plantera vitlöken.

Vitlök planteras med fördel också bland de flesta grönsaker för att hålla skadeinsekterna borta. 

 

Vitlöken innehåller också kalcium, fosfor, järn, selen och en massa vitaminer.

 

Så ner med lökar i jorden!

 

OBS! Det där med att plantera klyftor i kruka inomhus. Det blir inga lökar av det, utan endast bladgrönt, men det är ju lyx när vi har vinter att kunna använda det gröna från vitlöken!

 

 

 

 

ANNONS
Av Margita - 15 november 2015 19:42

Ikväll tände jag ett ljus i fönstret som en grupp i Facebook föreslog.

 

Jag tänkte på offren i Paris och på ondskan i världen. För det är väl det som det är, ondska?

Det vi såg i Paris händer ju var och varannan dag i andra delar av världen. Nu har det nått Europa och det är så sorgligt.


Att ta livet av människor kan ALDRIG vara rätt. Inte ens för en rättfärdig sak. Man kan aldrig skylla på något, att man är utanför samhället eller att man aldrig får en chans. INGET kan försvara att man väljer att ta livet av andra människor. Man har helt enkelt inte den rätten.

 

Antar att jag därmed är pacifist för jag ogillar krig. Enda sättet att komma tillrätta med orättvisa är enligt mig med fredliga medel.


Jaja, jag skulle kunna prata mer om det här men jag sa ju i ett tidigare inlägg att jag inte skulle det....   


Kunde bara inte låta bli.


För övrigt har jag haft besök av en gammal vän från Strömstad i helgen. Vi besökte den gamla teatern på Lindholmen i Göteborg, Aftonstjärnan.

 

Född och uppväxt i Göteborg som jag är så har jag faktiskt aldrig varit på denna teater innan. Så det var väl på tiden antar jag. Den ligger i ett väldigt charmigt område på Hisingen precis vid älven.


Att ta sig dit från Ytterby med buss var ett litet äventyr i sig när man aldrig gjort den resan förut. Fast i slutänden visade det sig vara superenkelt även om vi en mikrosekund trodde att vi aldrig skulle hitta fram.

 


Vi trodde nämligen vi skulle gå av vid Sannegårdshamnen men bussföraren var helt oförstående.

 

Nej nej sa han. Den här bussen går bara till Lindholmen.

Va, skriker jag nästan i nån slags panisk skräck samtidigt som jag ser framför mig att min vän och jag famlar omkring i mörkret vid den gamla hamnen.

 

Men bussföraren var av den gamla hederliga vänliga sorten och lugnade oss båda med att lugnt fråga oss vart vi skulle. Till Aftonstjärnan säger vi med förenad kraft. Ja men då så, sa den lugna busschaufförn, då är ni ju precis framme. Man praktiskt taget ser teatern från hållplasten Lindholmen.


Jaha, var det så enkelt?! Där ser man. Fy farao för katastroftankar, fast i det här fallet blev det bara roligt och jag kände aldrig nån riktig panik heller. Lite får man väl anstränga sig för att roa er!   


Så till ämnet då kanske. Vilken lång inledning det blev.....


Filmen vi såg heter "This changes everything". Finns också i bokform skriven av Naomi Klein. Har ni inte möjlighet att se filmen så kan ni läsa boken, även om den tydligen är mer pessimistisk än filmen. 


Klicka på bilden ovan så kommer du till filmens hemsida.

 

Filmens trailer.


Innan filmen åt vi en god indisk gryta. Min kompis hade fullt sjå att hälsa på alla sina vänner och förstås sin dotter som var med och ordnade med maten. 


Eventet ordnades nämligen av Kooperativet Kosters Trädgårdar och det var en lyckad kväll med ett seriöst ämne. Min vän har arbetat på Kosters Trädgårdar i många år och det är en riktigt fin trädgård med ett koncept liknande Rosendahls i Stockholm.

 

Filmen som visades handlar om klimatförändringen, hur den berör många människor runt hela vår jord och hur skövlingen av jorden förstör för så många människor. 


Budskapet är nog ändå något optimistisk.


Mänskligheten har en chans att vända den negativa trenden om vi bara går samman och tar de rätta besluten. Det innebär inte att vi ska gå tillbaka till stenåldern men vi måste lära oss att leva i samklang med vår jord, Moder Jord. 


Vi kan inte fortsätta att skövla som vi gör nu. 


Om du vill vara med att försöka ändra inriktning så att vår jord mår bättre så finns det många organisationer att välja på.


Här är några:

Naturskyddsföreningen

Jordens Vänner

Greenpeace

Omställning Sverige

PUSH Sverige




ANNONS
Av Margita - 12 november 2015 21:35

Imorgon bitti hoppas jag att jag får igång en ny vana.

Jag har anmält mig till ett tidigt yogapass på gymmet.

Sen kör jag lite styrketräning efteråt.


Vi får väl se vad jag tycker om passet. Yoga kan ju vara på så många olika sätt.

Den här yogan är inriktad på bålstabilitet vilket är väldigt bra att träna upp. En stark mage orkar med att hålla upp ryggen.


 


Efter gymmet ser jag fram mot brunch hos min syster!   


Av Margita - 9 november 2015 10:28

Med detta inlägg tänker jag bara fastslå att mer i detta ämnet tänker jag inte skriva.

Bara så ni vet....  

 

Men ni kan ju inte ha undgått alla flyktingar som kommer till Sverige just nu.

Jag har en åsikt i frågan och häromdan såg jag en status som var så jättebra skriven och jag skriver under på vartenda ord.

 

Så orden är alltså inte mina, men jag önskar det.

De är sagda av Magnus hos Cramers där jag arbetstränade för några år sen.

 

Cramers är en stor och fin handelsträdgård i Hillared lite söder om Borås.

Helt klart värt ett besök!

 

Så här skrev Magnus som svar på "vem ska betala notan?"

 

 

"Det gör hela samhället, du, jag alla. Jag har stort förtroende för vår regering och samhället i stort att hantera detta på bästa sätt. Trots allt så vill de flesta människor i vårt land hjälpa andra. Jag hoppas att vi kan stolt berätta denna historia för våra barn och barnbarn längre fram hur Sverige ställer upp för andra länder som har krig och fattigdom."

 

Jag vill bara tillägga:

Vi är en jord, ett folk, den mänskliga rasen och vi måste hjälpa varann när vi är i nöd. Hur ska vi annars kunna överleva?

 

 

Bilden lånad av pepprat.wordpress.com   

Av Margita - 8 november 2015 12:56

...har väl inte undgått någon kan jag tänka? 


Förr var jag inte så noga med såna här dagar. Tyckte att det bara var ett påhitt från kommersiella krafter och det är klart att det är just det. Men numer så bryr jag mig inte om det utan passar på att fira min pappa (och mamma när det är mors dag) denna dag. Absolut inte med presenter, det tycker jag är överdrivet och ointressant faktiskt. Däremot med tid, bjuda på fika till exempel.


Så idag har jag haft både mamma och pappa på Farsdagsfika här hemma.

Det blev en extra kladdig kladdkaka med egen vinbärskräm till.

Gott och mysigt.


Som tack blev jag bjuden på middag idag.


Fantastiskt att ha så pigga föräldrar i den ålder som jag är (63) och att överhuvudtaget få ha dem kvar. Många av mina vänner i samma ålder som jag har inte någon av sina föräldrar kvar i livet.


Eftersom det är Fars dag tänker jag bjuda på lite bilder på min fina pappa.

En pappa som alltid ställt upp och hjälpt mig. En pappa som läste sagor för oss när vi syskon var små. En pappa som alltid skojat och barnslat till sig så vi skrattat och haft roligt. 

En pappa med känsla för rättvisa och solidaritet och som bryr sig om de svaga.


Pappa drar barnvagnen. Det är jag som ligger där och sussar.

 


Pappa ger mamma ögondroppar när hon var på sjukhuset efter att ha brutit sitt ben.

 

Pappa solar på altanen

 

Finaste pappa. Tack för att du finns och för att du är min pappa.   


Firar ni Fars dag?

Av Margita - 6 november 2015 18:50

När jag för nåt år sen skaffade nya glasögon fick jag ett par som jag skulle använda när jag sitter framför datorn.

Hmmm....de har jag glömt av ända tills idag.

Ser liite bättre nu.   


Trevlig fredagskväll på er! 

 


Av Margita - 5 november 2015 19:30

Ibland har jag funderat på om jag inte ska nischa mig i mitt bloggskrivande.

Men jag har inte klarat av det. Helt enkelt för att jag är så intresserad av ALLT så jag kan inte plocka ut något speciellt. Kanske jag skulle ha en blogg för varje intresse? Nej, *skoja bara*   


Det är därför jag döpt bloggen till Sammelsurium för det är så det är för mig. Ett sammelsurium av intressen där trädgård och djur helt klart dominerar.


Någon gång fungerar bloggen som en slags dagbok för mig har jag märkt. Förr, när inte dator fanns, så skrev jag ofta ner texter om allt möjligt. Mina tankar, saker jag gick och grubbla på och känslor jag helt enkelt behövde få ner på papper för att bearbeta. Jag har en hel lunta full med anteckningar från barndom till ungefär när datorn tog plats på skrivbordet. 


På sistone har jag också börjat skriva om saker jag upplevt i min barndom och ungdom. Det är roligt värre. Om ni uppskattar att läsa om det är en annan femma. Men jag har fått mycket gensvar om mina inlägg som handlar om förlossning och graviditet.   


Men vissa saker känns svårt att skriva om på bloggen även om jag faktiskt skulle vilja. Risken finns att personer skulle kännas igen och jag vill inte blanda in andra människor som inte kan försvara sig.


Så jag får väl överge tanken att nischa mig och anamma ordet sammelsurium till fullo. Typiskt mig att jag aldrig blir nöjd. Vilket väl är ganska bra egentligen. Då står man ju aldrig still utan prövar nya vägar mest hela tiden. Tycker i alla fall jag är bra. Att slå sig till ro är det värsta man kan göra.


Så medan ni läser detta inlägg ska jag fila på mitt inlägg om min andra förlossning....



Av Margita - 4 november 2015 17:30

Sen tidig ålder har jag funderat på hur det skulle vara att ha barn.

Att jag ville ha barn var helt självklart för mig. Dessutom ville jag ha en hel skara, minst 10.


Jag såg att jag skulle bli familjens centrum som alla samlades kring. Det var födelsedagsfester hit och dit och en massa människor som kretsade kring mig. Men så blev det ju inte.


Livet blir sällan som man tänkt sig när man är runt 20. Det som händer är att livet självt griper in och det gäller att hänga med i svängarna.


Så mitt andra barn kom mycket långt efter mitt första, fast det är med samma pappa, som jag brukar säga. Först när vår son Daniel var runt 8 år så blev jag gravid andra gången. Det blev bara så beroende på att, som sagt, livet självt valde andra vägar.


Men gissa om jag var lycklig andra gången jag visste att jag återigen bar på ett barn!


Den här gången var det inte spännande på samma sätt som första gången. Även om varje graviditet är unik visste jag ju i stort vad som skulle hända, både under graviditet, förlossning och efter förlossningen.


I början av min andra graviditet var jag illamående precis som första gången. Men det gick snart över. Sen fortskred graviditeten utan några som helst bekymmer.


Faktum är att jag mådde jättebra och njöt av att vara gravid.


Vårt arbetsnamn var Ellen....jag tyckte det var lite läskigt, för tänk om det nu var en pojke därinne....men nej! Barnens far var helt övertygad. Det är en tjej därinne och hon heter Ellen!



Ok, Ellen fick det bli.

 


Sonen fotade mig på trappan till vårt hus nån månad innan dottern föddes.

 

För rättvisans skull tog jag ett foto på honom.   

Vårt hus i bakgrunden som var ett gammalt skolhus precis utanför Strömstad, närmare bestämt Bjälveröd skola, Skee socken. Eller församling som det heter nu.

 

Beräknat födelsedatum var runt 24 maj.

På kvällen den 22 maj låg jag och dåsade på TV-soffan och jag kom i nån slags dvala och bara kände väldigt starkt att "nu händer det snart, nu kommer snart Ellen".

Följande natt vaknade jag runt 4-tiden på morgonen och kände småvärkar som tilltog för varje timme.


På morgonen åkte vi in till barnmorskan i Strömstad och det visade sig att jag var öppen 4 cm. Hon tyckte att vi skulle åka ner till Uddevalla direkt, ca 7 mil söderut för övrigt. Men det tyckte inte vi...vi hade nämligen beställt en ytterdörr till huset som skulle hämtas just den dan och H. frågade mig om han trodde att han skulle hinna hämta den. Oh ja, sa jag. Åk du och hämta den, så fort kan det inte gå!


Under tiden  H. var borta för att hämta dörren tilltog värkarna ännu mer och jag började bli nervös. Så när han kom hem satte vi oss allihop i bilen och körde genast ner till Uddevalla KK.

Vår son Daniel var också med. Det är en historia för sig. Han ville vara med vid förlossningen och det fick han. 


Fortsättning följer...

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!


Hej och kul att du tittar in!
Här kommer du att få träffa mina sibiriska katter och mig.
Vi kommer att prata om det mesta, så välkommen in!

ÖNSKAR ALLA EN TREVLIG STUND I BLOGGEN!  

SAMARBETE MED MIG

Kontakta mig på mejl:

margita.andersson@gmail.com

TRANSLATE MY BLOG

Jag finns på PINTEREST

INSTAGRAM

@measenga

Hitta recept

hittarecept.se

BLOGGERFY

Här är jag listad

BLOGVERTISER

Bloggportalen

BRA MORGONÖVNING!

 

KATEGORIER

Live Traffic

TÄNKVÄRT!

IAKTTAG, LYSSNA, TIG.

DÖM SÄLLAN.

FRÅGA MYCKET.

 

August von Platen

SÅ SANT SÅ......

   

EN TANKE

 

TILL MINNE

Kalle, vår undulat

1988 - 2002

  

PARNINGSTABELL

SIBIRISK KATT - STUDIE

 

SIBIRISK RASSTANDARD ENL. OLIKA FÖRBUND

Sök i bloggen

För ett år sen

GAMMALDAGS BILDER!

 

BLOGGAR JAG BESÖKER

KATTLÄNKAR

SCRAPBOOKING

MINDFULNESS/panikångest

Andra intressanta länkar

Länkar

Blogtoplist

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ S*SENGA'S  SAMMELSURIUM med Blogkeen
Följ S*SENGA'S  SAMMELSURIUM med Bloglovin'

RSS

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se