Ja, det är frågan. Det finns många åsikter om detta tror jag. Kan berätta att jag själv var ivrig motståndare till allt vad tabletter heter och speciellt de där s.k "lyckopillren". Tyckte att det finns andra metoder att klara av ångest och oro. Ända tills hösten 2007 då paniken slog till  med full kraft och inte gav vika. Det utvecklades till ett syndrom.

I detta läge hade jag två val. Fortsätta att leva med den svåra ångesten - och - kanske i ren förtvivlan ta mitt eget liv. Jag har förut aldrig förstått hur människor kan välja att ta livet av sig men efter den ångestperioden så har jag, tyvärr, full förståelse. Livet kan faktiskt i ångestens hårda grepp te sig som något VÄRRE än döden. Att dö blir en befrielse. Det var då jag insåg att jag vill ju faktiskt leva och om då min läkare säger att jag ska ta de där lyckopillren - ja, då valde jag det!

Jag blev ordinerad citalopram som är ett SSRI preparat. Det är INTE vanebildande! Däremot ska man inte sluta med medicineringen tvärt utan långsamt eftersom det annars får negativa effekter. I början kan det också vara så att ångesten tilltar. Så var det i mitt fall. Men då visste jag vad det berodde på och att det skulle gå över så jag stod ut med det. Efter ca två veckor hade det stabiliserats men jag fick öka dosen efter ett tag när jag märkte att attackerna och oron ändå fanns där. Nu tar jag 40mg varje dag och jag skulle tro att jag får köra med det, kanske livet ut.

Jag märkte efter en tid att min oro började minska. Attackerna kom inte heller så ofta. Kommer ihåg en dag när jag konstaterade lyckligt att min kropp inte längre var så spänd och att jag började känna en inre ro. Det var så skönt!!! Jag kände också att detta var något nytt för mig. Har väl gått och spänt mig hela mitt liv   

Så idag har jag en helt annan syn på det här med lyckopiller. Tror att de är väldigt bra speciellt ihop med kognitiv terapi.

Avslutar detta inlägg med ett citat från Viktor Frankl - "Livet måste ha mening"

Allt kan man ta ifrån människan

utom en sak - den yttersta friheten

att välja förhållningssätt

till det som livet för med sig

Viktor Frankl vet vad han pratar om. Han satt i koncentrationsläger under andra världskriget men lyckades ändå att känna mening med livet.

Det är det som mindfulness går ut på - just detta: att man kan lära sig att förhålla sig till sig själv och till livet så att man kan känna mening och att man även kan lära sig att leva med sin ångest.

Här är också en bra länk till hur ångest kan yttra sig och vad ångest är - något vi alla har och faktiskt också behöver - i lagom dos!

 

Budda

4 februari 2010 16:04

Hej Margita!
Intressanta inlägg du skriver, glad jag hittade dig.

Man kan se SSRI användning som en ´kur´, något som hjälper en en men som man inte skall ta för evigt?

Jag beställer gärna örhängen med dig. Ca 300 kr inkl porto? Vet du hur man gör? Jag kan betala till dig. I så fall ka du få min e-postadress så behöver vi ej skriva mer om det i bloggen. :)

Vad glad jag blir.

Hur mår du i dag?
Kram,Tina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...