Direktlänk till inlägg 19 juni 2011
Först av allt:
Allt är ok.
Detta var en dramatisk dag! Jag har lite huvudvärk och det brukar jag aldrig ha. Känner mig helt slut känslomässigt. Det här är vad som har hänt:
Vaknade i morse vid 7-tiden av att Alice skrek. Hon hade lagt sig i en pytteliten kartong i vardagsrummet. Jag hämtade hennes bolåda och så fick hon föda i den här inne i rummet.
Ca 7.10 föddes en hane. Han kom snällt ut och började dia direkt. Han diade rejält kan jag säga!
Vid 8-tiden såg det ut som det tänkte komma en till men inget hände...och inget.....och inget....
När klockan var 12 ringde jag Blå Stjärnan och rådgjorde med dem. Jag fick komma in och Alice blev röntgad. Det visade sig att det låg 3 kattungar kvar därinne precis som jag misstänkt. Jag kände ju sparkar!
Veterinären tog en massa tester för att kolla att allt var ok och det var det. Alice hade ingen anledning till att ha svaga värkar (även om det visade sig att hon faktiskt hade det). Men kattungarna låg fortfarande kvar i livmoderna, alltså i "rören" och inte i förlossningskanalen,
Vi kom överens om att jag skulle åka hem och avvakta. Bägge hoppades vi förstås på att det skulle komma igång.
Väl hemma så blev jag mer och mer orolig eftersom värkarbetet verkade stanna av helt och hållet. Jag vet att det inte behöver betyda något men nu är jag en orolig typ så när klockan var 3 ringde jag igen till Blå Stjärnan och då hade jag bestämt mig för kejsarsnitt.
Så vi åkte in igen, min snälla granne (TACK SIV, som kör mig både hit och dit) och jag och Alice och lille Bolo Bolo, som jag döpt honom till.
Det blev ultraljud den här gången för att se om de levde och hur många de var. Tre små hjärtan slog för fullt till min stora glädje!!
Vi diskuterade lite, veterinären och jag, och kom bägge fram till att kejsarsnitt var nödvändigt. Värkarbetet hade stannat av helt och kanske det skulle kommit igång men jag ville inte riskera att förlora kattungarna för den risken fanns också.
Så det blev kejsarsnitt. Siv och jag satt och väntade på Blå Stjärnan och jag hade lille Bolo Bolo vid bröstet under hela tiden.
Operationen började ca halv 5 och när klockan började närma sig 6 blev jag orolig igen. Tänk om det hade hänt något tråkigt!
Till slut hör vi någon som kommer mot väntrummet. Jag tittar stint mot veterinären för att läsa av hennes ansiktsuttryck. HON SER GLAD UT!!!
In kommer tre små underverk, så söta och fina, och nu när jag skriver detta så börjar jag nästan gråta. All spänning börjar försvinna, för vet ni vad?
Alice, som var rejält omtöcknad när hon kom hem, brydde sig inte om ungarna först. Jag fick massera ungarna och la in en värmedyna till dem så de inte blir kalla. Sen fick jag tipset av Agnes uppfödare (Tack Sissel!) att smeta på lite mjölkersättning på några spenar för att locka dit ungarna. Jag gjorde så och eftersom två av dem redan hittat rätt så verkade det som att lite extra konstgjord mjölk gjorde susen - för nu - Alice slickar ungarna och de diar henne och jag kan slappna av!!!
Fast jag kommer ändå att vara vid bolådan stup i kvarten för att se att allt är ok och för att de är så fantastiska att titta på!
Så VÄLKOMMEN BLOSSOM-kullen!
Det blev:
2, eventuellt 3 honor och 1 eller 2 hanar.
Mer info om kullen kommer imorgon. Nu ska jag försöka slappna av!
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen