Idag skulle jag egentligen tänkt mig att åka med min familj till Grebbestad i norra Bohuslän. Men vid närmare eftertanke insåg jag att jag dels: 

inte vill lämna min kattungekull så många timmar som det skulle bli (runt 12 timmar) och

att jag ännu inte är redo att resa så långt   , ja det är långt för mig alltså, och att sen vara social i flera timmar och uppleva det ena efter det andra. Samtidigt som jag skulle vara orolig för mina katter därhemma. Så jag bestämde mig för att vara kvar hemma och det känns bra. Grebbestad ligger väl kvar tills jag är redo att göra den där resan. Det handlar om min ångest. Jag vet att jag skulle få ångest över det mesta så det är bättre att resa dit på ett lugnare sätt och när jag kan utan att jag behöver vara orolig för söta små kattungar. 

Det är inte ofta jag skriver om min ångest längre och det beror kanske på att jag helst vill glömma att jag lider av den. Men den finns där även om den hålls bra i schack av mina mediciner och av att jag tränar genom att göra saker som ger mig ångest. Jag får ångest så fort jag sätter mig på ett tåg eller buss. Men jag gör det ändå och det är jag stolt över. Buss går lättare men tåg är fortfarande jobbigt. Det går åt mycket energi för att åka några stationer.   

Men tillbaka till mina katter.

De börjar nu att bli betydligt mer rörligare och nyfikna. De springer runt inhägnaden och är mycket nyfikna på vad mamma äter och dricker. Så nu är det dags att sätta fram lite mat, toalåda och vatten till de små. Utvecklingen går verkligen med rasande fart. 

Jag tycker mig ändå märka att det blir inte lika livligt med bara två kattungar som om det skulle vara en fyra fem stycken. Då triggar de igång varann på ett annat sätt. 

Calypso är den som är snabbast på sina små fötter och är mycket nyfiken på maten. Caelyn sitter ibland långa stunder och liksom filosoferar över livet. Undrar vad som tänks under hennes lilla lilla huvud?   

Mamma Alice har väldigt bra utsikt härifrån!

Jag vill också äta sån mat!

 

Ann-Katrin

9 augusti 2012 17:52

Du är modig Margita som vågar konfrontera dina svårigheter tills de blir allt mindre.

De är så söta dina små ungar! Caelyn blir säkert en fin avelshona!

Kram Ann-Katrin

http://www.laghamras.se

Margita

10 augusti 2012 08:27

Tack för de orden Ann-Katrin!
Ja, jag tror på Caelyn :)

 

Emelie

9 augusti 2012 18:50

Vilken bra idé att placera klöstädet så att mamman har överblick över sina små! De ser verkligen ljuvliga ut!

http://emmisibirier.bloggagratis.se

Margita

10 augusti 2012 08:27

De ÄR ljuvliga! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...