Marie

13 september 2012 12:07

Intressant, och roligt att du tar upp det här som du säger rätt känsliga frågan. Så länge man bor i tättbebyggt område där det är nära till vägar, andra människor, deras trädgårdar, sandlådor, altaner och dylikt. Så anser jag att man bör ha katten som innekatt. Fast jag är den första att erkänna att jag för 20 år sedan inte ens tänkt tanken, klart en katt ska få vara fri. Få leva ett kattliv, jaga på natten sova på dagen. Men som de flesta av oss bor idag tycker jag man måste tänka på omständigheterna runt omkring. Jag skulle tycka det vore fruktansvärt om mina katter blir en sanitär olägenhet för grannarna!

Brukar säga att skaffa en katt som utekatt är inga problem. Där tar du bort en mängd besvärliga situationen för dig själv. Du behöver inte oroa dig för ytterdörren, fönster, balkonger och altaner. De flesta katter väljer isf att göra sina behov ute. Och är katten för energisk är det enkelt att släppa ut den. Men även om katten i sig kanske mår bra av att springa fritt, hur länge kommer den att få göra det?? Medellivslängden på en innekatt är 15 år, på en utekatt 3-4 år. Det tycker jag säger en del!

Kan även berätta att jag nu har en kattungeköpare som förlorat sin älskade huskatt för ca 4 veckor sedan påkörd. Min bästa vän förlorade sin kattunge på ca 6 månader genom att den drunknade i en vattentunna på gården :( I princip alla man får kontakt med som haft katt under livet, berättar historier om att deras utekater försvunnit eller blivit påkörda :( Mycket kan hända och självklart kan man inte skydda sina små pälsklingar mot allt. Olyckor kan hända även inomhus. Och bodde jag mitt i skogen (som min mormor gör) ja då hade jag med gott samvete troligen ändå låtit iaf mina kastrater vara utekatter. Fast hur många kan säga att man bor 1,5 mil ifrån vägar och grannar?!

Har man hus är en kattgård mycket uppskattat, kan man dessutom bygga den så att katterna kan gå ut och in som de vill. Och inreder kattgården med träd, klättingsmöjligheter osv. Ja då tycker jag man kommit rätt nära det perfekta kattlivet. :)

Mina åsikter i den här frågan, blir intressant att höra vad andra tänker om detta.

Kram
Marie

Margita

13 september 2012 14:38

Tack för det långa svaret. Jättekul att få respons!
Jag håller ju med dig i allt du skriver....det är en svår fråga det här tycker jag och man får ta det beslut som man känner sig mest bekväm med. Att en utekatt lever farligt, så är det ju. Men jag har erfarenhet av att utekatter blivit äldre än 3-5 år men, men, som du säger, många råkar ut för tråkigheter. Det är där det svåra kommer in tycker jag.
En kattgård är absolut ett toppenalternativ till total frihet. En rejält stor så att katten kan springa också om den vill. Men alla bor inte i hus. Balkong är det näst bästa även om det ofta är en väldigt yta, trots att man också använder väggarna. Att gå ut i sele kräver en hel del av ägaren tycker jag. Det är så olika katter. Någon blir helt beroende nästan direkt och står och skriker vid dörren ;) en annan tar det lite mer med ro.
Ja, det är inte lätt det här. Jag väljer också att ha mina inne även om jag nog kanske skulle kunna släppa ut dem? Men nej...jag får drömma om en stuga på landet där de kan få springa fritt. :)

kristina

13 september 2012 18:50

Jag tror absolut att katter kan vänja sig vid och trivas med att vara innekatt och bor man i höghus så känns det ju inte så aktuellt att släppa ut katten. Men jag tycker att om man bor på landet så ska katten få vara utekatt om den är kastrerad. Tycker djur ska vara så fria som det går. Jag har min hund under sån kontroll att han ofta kan gå okopplad. Det känns väldigt skönt att kunna ge min hund den friheten och det känns också skönt att jag kan släppa ut min katt så att han kan gå med oss på promenaderna (vilket han gärna gör). Det är så mysigt när vi är ute och går alla tre! Visst är jag ibland orolig för att det ska hända katten något, men man får leva med vissa risker. Det är en del av livet. Jag kan ju inte låsa in mina barn för att jag är rädd att det ska hända dom något! Jag lever med en ständig oro för mina barn och för min katt och min hund. Det så livet är!

Margita

13 september 2012 20:56

Precis. Det är så livet är. Det är förenat med risker. Men man får naturligtvis se vad som är lämpligt och vad som passar katten. Jag tror också det går att få innekatter att trivas men jag tror det är olika för olika katter. En del vill verkligen vara ute (som min Algot) och en del vill både och (min Agnes) och någon vet knappt vad ute är och verkar må bra ändå (min Alice). Hehe,det var förstås mina katter det, men de är individer så man får läsa av dem och försöka ge dem ett så bra liv som det går.

Ann-Katrin

14 september 2012 08:11

Ja, det är ett hett ämne som engagerar många! Och, det finns för- och nackdelar med båda. En innekatt fordrar en mycket engagerad ägare för att katten inte ska må dåligt. En utekatt lever farligare men får en annan naturlig stimulans. Min hona får gå ut och in som hon vill (kattlucka) och gör sina behov ute (det finns andra katter i mitt villaområde). Jag vet också att om jag har en kattlåda så väljer hon den istället så en katt som tidigare varit inne kan mycket väl fortsätta att göra sina behov inne (till största delen). Lexi väljer ibland att inte gå ut eller inte vara ute så mycket då hon också har ett stort behov att vara nära mig (mysigt)! Jag vill gärna att hon ska bli 15-20 år men inte till vilket pris som helst. Hon är 5,5 år och trivs bra att kunna vara både inne och ute. När jag var barn hade vi en huskatt som blev 18 år (han gick in och ut som han ville). När man säljer sina kattungar får man bra kontakt med sina kattungeköpare och jag tycker att så länge de bor bra och inte precis vid en högtraffikerad väg tycker jag att beslutet är upp till dem. Olyckan kan hända, det vet jag och därför är det ju så bra att kunna komma med råd och välja bort där riskerna är allt för stora. Oavsett om katten är ute eller inne så är den värd ett kärleksfullt liv.

Margita

14 september 2012 10:39

Tack för dina tankar. Det är väl så att vi som kattägare får försöka lista ut vad katten trivs med bäst och om förutsättningar finns inte vara rädd för att låta katten gå fritt. Jag tror både katten och ägaren har igen det på att katten mår bättre. För det är absolut som du säger att en innekatt behöver en väldigt engagerad ägare.

Vivi

14 september 2012 12:47

Du är så klok, du ahr verkligen slagiot huvudet på spiken när du poängterar att de oftast handlar om VÅRT behov inte kattens. Nu har ju mina katter inte visat på en önskan att vistas ute, jag har tur att de trivs så bra inne med bara några promenixer då & då i sele, MEN... jag tror att om Angelique hade kunnat gå som hon ville hade hon säkert varit ute en del för hon gillar äventyr.

Det är faktiskt MITT val att ha dem inne eftersom jag är så rädd om dem och som sagt ..jag har tur eftersom de inte jamar vid dörren eller på ngt sätt visar att de vill ut.

:)
Kram!!

Margita

15 september 2012 09:37

:)