Direktlänk till inlägg 19 januari 2015
Har ni inte redan sett ovanstående dokumentär så tycker jag ni ska göra det.
Filmen visar på ett närgånget sätt hur barn och ungdomar blir svårt mobbade. Man får en inblick i varje enskilt barn och det är så fruktansvärt gripande.
Det som slår mig är att lärarna i skolorna inte verkar ingripa på rätt sätt. Det är tyvärr likadant här i Sverige. Det har jag själv upplevt. På något sätt har vi blivit så flata och lata och verkar tänka att om barn bråkar med varann och mobbar, då är det många inom skolan som säger: "så där gör barn. Bäst att låta dem hållas och göra upp själva".
Alltså, det är ju så urbota dumt så jag blir så arg att jag knappt vet vart jag ska ta vägen!!!
Jag har upplevt en del när jag fortfarande arbetade. Då hade jag ibland nära kontakt med lärare för grundskola och ja, vad ska jag säga....det var mycket som de lät passera....
Jag minns en gång när jag gick in mellan två grabbar i 9-10-årsåldern som slogs. Jag tog dem isär och pratade sen med dem att det är inte ok att slåss. Men vad händer sen? Jo, lärarna kom till mig och sa att de tyckte jag var modig...VA?!?! Är de rädda för 10-åringar?!?! Jag fattade faktiskt ingenting.
Och det är där problemet ligger många gånger tror jag. Det är som om man inte längre får bli riktigt förbannad på barn. För barn kan vara riktigt elaka. Och vi som är vuxna MÅSTE visa att det är inte ok att säga taskiga saker, eller ännu värre, utsätta någon annan för våld eller psykisk terror.
Vi måste stå upp, ta tag i mobbarna, säga ifrån, inte låta de slippa undan.
Det finns en sekvens i filmen där en stackars förtvivlad mamma försöker få rektorn att på allvar förstå (men det verkar hopplöst). Hennes barn blir mobbat på bussen och hon vill naturligtvis att hennes barn ska få vara trygg på väg till skolan och även i skolan. Man får se hur det kan vara under en busstur och det är ingen rolig syn.
Så säger mamman i filmen så här: "Men när jag växte upp då stannade busschauffören om det blev bråk och körde inte vidare förrän det var lugnt i bussen igen. Varför gör ni inte så nu???" Hon var upprörd och grät.
Jag har också undrat över det. Varför låter man bara bussen gå när det uppenbart hade behövts ett stopp och en rejäl tillsägelse från en vuxen??
OCH en annan sak - det måste vara tillåtet att vuxna hjälps åt att uppfostra. OCH - när ditt eget barn blir beskylld för att ha gjort något orätt, då måste vi lära oss att inte gå i försvarsställning. Det verkar vara ganska vanligt idag. "Mina barn kan väl inte göra nåt galet?" Men det kan de tyvärr. Barn är barn och inga vuxna. Det är ganska naturligt att de ibland gör fel och då får vi inte låta det passera!
Jag tycker ni absolut ska se denna film. Man blir arg och ledsen men det är viktiga saker det handlar om och man får en så bra bild om hur det kan kännas att vara mobbad.
Se filmen här.
Sist vill jag säga en sak till: Det är inte barnens fel att de mobbar. Det är vi som är vuxna som ska förhindra det och kan vi inte det, då har vi misslyckats. Så ansvaret vilar på oss vuxna. Viktigt att komma ihåg tycker jag.
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen