Direktlänk till inlägg 1 februari 2015
......för då "får jag tid".... att läsa!
Min syster lämnade över den här boken till mig häromdan
klicka på bilden så kan du läsa mer om boken
och jag är fullständigt tagen!
Jag kan inte sluta läsa, men nu är den snart färdigläst, en bok på över 480 sidor....och jag vill INTE att den ska ta slut!
Som tur är så finns det två böcker till, för den här är nummer 1 i en trilogi.
Sättet författaren skriver på är lite annorlunda och för mig tog det några sidor innan jag hängde med.
Så helt fantastiskt hon har fångat tidsbilden! Hur kan man vara så klarsynt när man inte ens levt i den tid som hon beskriver? Det är alltid så fascinerande för mig att en människa kan ha så mycket insikt och förståelse för en annan människas inre och att i det här fallet skildra en så ung människas inre i den tid som var (1938) det är helt fantastiskt! Ja, jag vet, nu kom ordet igen, men vad ska jag säga? Det är bara så himla bra!!
Det som slår mig när jag läser boken är hur tidsbundna vi människor är. Nånstans vet vi väl kanske av det lite till mans så där, men vi är faktiskt långt mer beroende av vår tid än vi vill tillstå.
Jag känner igen mycket av huvudpersonens tänk i denna bok. Och det gör jag för att min mormor, som var född år 1884, hade tankar och åsikter som passade in för ett liv i början av 1900-talet. Mormor födde flera barn varav min mamma var den sistfödda och hon föddes 1930. Mamma kände av mormors värderingar men mamma fick även ta del av den tid hon föddes in i. Sen kom jag 1952 och jag kände av mammas värderingar men fick även ta del av den jag föddes in i.....osv....
Men på något sätt känns det ändå som att det har varit en viktig brytpunkt här nånstans.
Var är jag inte riktigt klar över.
Men med all forskning inom psykologin så har vi människor ändå kommit långt.
När jag var liten bebis blev jag ammad var fjärde timme....när jag var 7 år och låg på sjukhus fick inte mamma och pappa vara där hela tiden om de ville, endast på besökstid och de förklarade inte heller för en rädd liten flicka vad som pågick, jag låg dessutom på en ensam sal.
När jag var liten skulle man fortfarande niga och bocka för "fint folk", dvs läkare, lärare och andra högtstående....man skulle hålla tyst och göra som andra sa, speciellt om man var flicka och var man både flicka och från arbetarklass....ja...då var det bara att bita ihop.
En pojke var så mycket mer värd än en flicka. Ännu 1981 när min son var nyfödd fick jag höra av några äldre damer: "men tänk vad skönt att den förstfödde är en son. Då kan du ju slappna av nu!" Får väl tillägga att detta sas i en lite fiskeby i norra Bohuslän, av äldre damer som sagt, men ändå...
Jag skulle kunna räkna upp så mycket mer men då blir ju detta inlägg en hel bok...nej, läs gärna boken istället och fundera över vilka tankar och mönster det är vi har idag som är tidsbundna!
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen