Hittade denna film på en blogg.

Pink Glove Dance heter filmen och det är sjukhuspersonal på ett sjukhus i Oregon, tror jag det var, som dansar. Om klippet på Youtube visas 1 000 000 så donerar företaget som har tillverkat handskarna pengar till bröstcancerbehandling.

Skicka gärna filmen vidare så att så många som möjligt tittar på den!

Spännande att röja! Hittar saker som är väldigt gamla   

Som ett papper från min förskollärarutbildning från 1983. Vi fick det för att vi skulle tänka till.   Vi föds ju in i en kultur och den blir den värdegrund som vi tar till oss och som vi tycker är mer eller mindre självklar. 

Nu är det ju så att världen består av flera olika kulturer och något som upplevs som självklart i en kultur kan i en annan vara helt fel eller upplevas som konstig.

När man arbetar i förskola/skola gäller det att ha ett öppet sinne för alla elever med annan bakgrund än den svenska. Det finns många fallgropar. 

Därför tycker jag den här berättelsen är underbar. Den beskriver en upplevelse av vår kultur från en med en helt annan kultur. Läs och njut!   

Alla har vi väl någon gång antingen upplevt, sett på bio eller TV, eller läst om traditioner i främmande länder, och visst har vi väl tyckt att somt har verkat både barockt och underligt. Men jag lovar att även vi kan synas exotiska. Det är ju så att allt man blir van vid är naturligt.

Låt oss för ett ögonblick tänka oss in i hur en ung afrikan berättar om oss då han kommer hem till sin lilla by i Afrika efter att ha besökt oss under ett år.

Han berättar: Det var ett väldigt exotiskt land på norra halvklotet där alla invånare älskade djur. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjödrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.

Senare på året när solen - som alla också dyrkade - stod högst på himlen klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger, jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.

När kvällarna blev mörkare flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur, som de nu hyllade var små, dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker, som detta folk älskar. För att dricka dessa var de tvungna att sjunga en ramsa innan de förde glaset till munnen. Ibland nickades det till höger och vänster både före och efter drickandet. 

Det hemskaste hände mig när nätterna var som längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter. Jag bjöds också en slags katt, som jag aldrig hört talas om tidigare.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin Gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på första dagens afton hade ätit, ätit och åter ätit, då kom deras Gud. Ja, de sa ju aldrig att det var så men jag förstod nog. Han liknade vår gamle medicinman med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han. Senare på kvällen sattes det ut vit gröt åt honom. De sa att han brukar komma till dem en gång om året.

Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.

Håller på att sammanställa en epostlista för medlemmar i västra regionen Sällskapet Sibirisk katt. Kommer snart att skicka ut det.

Tänker mig att vi har ett möte ganska snart! Hemma hos mig denna gång!   

I februari börjar ju sportloven och då kanske det är några av er som åker bort.

Så håll utkik i er mail! 

Det var ju bra timat!   

Mina föräldrar är med i PRO (var det den föreningen?) och de ska ha loppis i mars. För pengarna tänker de göra en liten resa.

Passar ju mig jättebra nu när jag ändå röjer. Då slipper jag slänga och känna att jag bidrar med sopberget. Istället skänker jag de saker jag tror blir svårt att sälja till loppisen. Där går det oftast lätt att få sålt! Så bra! 

Vill bara påminna om denna utmaning   

Nej, jag ska inte flytta än....men jag förbereder mig praktiskt.   

Har flyttat så många gånger och vet att det tar på krafterna och allt "drös" man har i förråden och i lägenheten, var i all sin dar kommer det ifrån egentligen?   

Så nu tänker jag gå riktigt konsekvent till väga och vara "sträng" mot mig själv. 

Har börjat med hallen och går igenom ALLT.

Första anhalt i hallen är en stor garderob. Jag går igenom hylla för hylla, sak för sak: behålla, slänga eller sälja? Det är en sån skön känsla att se att saker försvinner på olika sätt och att det blir tommare. Jag börjar bli så trött på att jag har så mycket saker. 

Men vissa saker har jag svårt att skiljas från. Det handlar om foton (har hur många som helst) och minnen från mina resor och från när barnen var små. Men det är väl vanligt kan jag tänka. Det är bara så ostrukturerat. Alla mina minnen i form av saker och texter jag skrivit har jag lagt i olika kartonger. Men det hade ju varit bättre eller trevligare att ha det samlat på annat sätt kanske. *Lyxproblem*   

Hur är ert förhållande till saker?

MissEmmis har en utmaning på sin blogg som jag gärna hänger på och för vidare här.

Gå in och läs här vad det handlar om. Många bäckar små.....  

Grannen var ju över på fika idag. Jättetrevligt. Vi pratade mycket hund och en del annat. Hallonmuffinsen blev mycket goda men inte alls så fina! Hehe...la i alldeles för mycket deg i formarna så de pöste över   

Men de är lätta att göra och goda som sagt.

En bildserie, inspirerad av Budda, hur muffinsen kom till.