med bloggandet. Pluggar färggenetik så att ögonen glöder och hjärnan undrar säkert vad jag sysslar med   

Samtidigt försöker jag klara av min ekonomiska situation, som sagt. Säljer på Tradera gör jag också. Idag fick jag äran att lämna över ett paket personligt. Vinnaren visade sig bo i Borås! Kul!   

Sen har jag då anmält Agnes till utställning i Bohus på lördag. Precis som jag misstänkte så börjar jag undra vad jag gett mig in i. När det är dags att anmäla sig till utställningen är jag så kavat och tänker att det klarar jag av! Och anmäler mig. Sen närmar sig då dagen och jag inser att jag varit för entusiastisk! För min del kommer fredag, lördag och söndag att se ut så här: fredag eftermiddag åker jag och Agnes med tillbehör (det mesta är redan vid målet) till  mina föräldrar norr om Göteborg. Det blir buss, tåg och buss eller tåg igen. Efter ca 3 timmar är vi framme. Sen sover vi över till nästa dag då vi blir körda av min kära pappa till utställningen nära där de bor. Utställning en hel dag och förhoppningsvis tillbaka på kvällen till Borås - med tåg och buss. Eller sova över en natt till hos mina föräldrar? Nu blir jag trött och vet inte om jag orkar. Varför kan jag inte inse att jag bara ska ställa ut i Borås?? Det är vad jag orkar med. Speciellt när jag inte har tillgång till bil. Nåja, får se vad jag gör. Agnes är väldigt utställningsfin annars, tycker jag. Hon skulle nog få bra bedömning.

I vadå? Jo, i att kunna spinna tystast i världen! Jag måste sätta örat intill hennes kropp för att höra att hon spinner   Däremot kan jag se att hon låter. Oj, tänk om det är min hörsel   kom jag på nu.

Fast nej. Så är det inte - hon spinner bara ovanligt tyst som sagt.

Lilla gumman - som löper igen. Hoppas hon fortsätter tills det är dags i juni/juli!!

Agnes och Alice är så söta ihop. Det verkar som dom har kommit närmare varann när de nu är ensamma med varann stora delar av dagen. Algot är ju ute mesta tiden och jag tror det var lite "tjafs" mellan katterna när han var innekatt. Mest för att han var så rastlös.

Men nu är det så härligt att se tjejerna. De leker ihop, lugnt och VILT. Ibland sover de nära varann och ibland ser det ut som om de bara gosar. Bråka kan de också göra, men det är sällan, och det är mest markeringar av sorten "nä, nu ligger JAG här, du får faktiskt vänta!"   Vissa platser har ju högre dragningskraft än andra och då vill de gärna få ligga där ifred.

  Bilden har ju ingen superkvalitet men ni kan ju ändå se vad jag menar!   

Det ska bli väldigt spännande att se hur Agnes reagerar och beter sig när Alice fått sin kull. Blir hon den extramamma som jag tror?

Här följer fler bilder från den härliga promenaden igår eftermiddag. Idag har vi hållit oss inne - fy tusan, vad det har blåst!

Följ mig, säger Algot. Vi ska över bron nu!

  Kom nu Agnes! Här är jag!

  Nej, nu gick du för långt! Gå tillbaka en bit.

Ser du mig? Här är jag. Kom, kom "syrran"!

  Här flikar matte in och säger att Agnes hittade bron och följde efter Algot. Det var så rörande att se hur glad Algot blev när vi var ute! Hoppade och skuttade och hade koll på var vi var hela tiden. De är allt lite hundlika ibland, de goa sibbarna!

Jajamensan! Idag för första gången vågade sig Agnes in i den "stora" bokskogen. Hon har hitills hållit sig intill huset när vi varit ute på promenad. Skogen har verkat för farlig. Men nu är Agnes en STOR tjej. Lilla gumman! Det var en fröjd att få följa hennes äventyr.   

Agnes har nått fram till Lindåsabäcken, den lilla fridlysta.

      Hon fortsätter frejdigt mot bokskogen.

    Klicka så blir bilderna större!

Men - vem är där borta?

  Se där, här har vi Algot! Tjena kompis!     

  Algot är en fri man numer och njuter av livet i skogen. Han blev väldigt glad av att se oss. Det blev lite skutt, hit och dit. 

    Fortsättning följer......       

Vet ni vem som är utbrytardrottning nummer 1? Helt klart nummer 1?

Lilla Alice förstås. Jag vågar numer inte släppa ut varken Alice eller Agnes på balkongen utan att jag har uppsikt för de är verkligen på nu! Kan det vara hormonerna som gör att de är helt tokiga just nu?

Medan jag satt här vid datorn och samtidigt har uppsikt över balkongen så ser jag hur Alice är ganska så lååångt ut vid nätet - det stämmer inte! Jag RUSAR ut och - hon har lyckats ta sig ut genom hålen med hela huvudet!!

Blev fullständigt skärrad och fick en massa hemska tankar den lilla sekund det varade, för hör och häpna - hon lyckas ta sig in själv, på något konstigt sätt. Hon ser efteråt rätt förvånad ut.

Nu vet jag snart inte vad jag ska göra. Jag vill ju gärna utnyttja balkongen men de får inte vara där annat än att jag är där nu. Vill inte vara med om några fler rymningar.   

Följande hände igår kväll, när mörkret lagt sig:

Jag sitter inne i köket och får för mig att titta till kattjejerna som är ute på balkongen. Agnes är där, men Alice ser jag ingenstans. Så får jag se att grinden från balkongen ner till trädgården står öppen   

Nu förstår jag varför Agnes sträcker på sig och kikar ut i natten.....Alice är därnere på gräsmattan   .  Eftersom det inte finns något ljus över trappan och jag har åldersseende (läs: ser ingenting i mörker) så måste jag springa runt andra vägen. Då möter jag Alice på väg bort från huset - vilka himla tur att jag gick ut just då! Som tur är, blir Alice rädd när hon ser mig, och springer tillbaka mot min lägenhet. Men hon söker skydd på grannens balkong. Jag pockar och lockar, men hon vill inte bli infångad. Försöker närma mig försiktigt, men Alice är som en ål, dessutom snabb.

Men så springer hon ut på mitt balkongräcke och jag följer efter i hopp om att få in henne via grinden. Det vill inte lyckas, hon undviker mig, så jag går in för att hämta godis och en vippa (nåt måste jag ju hitta på   ). När jag kommer tillbaka, vem kommer då emot mig, jo, ni har redan gissat rätt - Alice.

Detta var inte helt oväntat. Vi har sett att Alice är väldigt försigkommen. Hon vet hur vi öppnar dörrar och grinden. Hon hoppar upp mot dörrvredet och hänger sig där. Går inte dörren upp så hoppar hon upp mot vredet gång på gång. Envis som synden. Men nu är jag lite nervös när de är ute på balkongen. Jag tittar till dem hela tiden. Måste försöka ordna det mer kattsäkert.

Alice fick sig i alla fall ett litet äventyr, men detta får inte hända igen. Inte nu när hon är fertil och ropar efter hannar mest hela tiden   

      Fina, fina Alice, du ska snart få träffa din hanne!   

Algot säger:

Ser ni mig eller?? Jag vill in! Ska det vara så svårt att förstå?!

  Matte säger:

Du får vända dig om och gå mot grinden!

Algot:

Aha!

  Agnes och Alice säger:

Kom Bubben! Vi hjälper dig in! Hoppa ner på grinden nu!

Agnes och Alice:

Nej! Inte åt det hållet!!

  Agnes, Alice och matte:

Hej gubben, välkommen in!