Det var ju bra timat!   

Mina föräldrar är med i PRO (var det den föreningen?) och de ska ha loppis i mars. För pengarna tänker de göra en liten resa.

Passar ju mig jättebra nu när jag ändå röjer. Då slipper jag slänga och känna att jag bidrar med sopberget. Istället skänker jag de saker jag tror blir svårt att sälja till loppisen. Där går det oftast lätt att få sålt! Så bra! 

Nu är min dröm om en hund kristallklar! Vad jag än gör föreställer jag mig hur det skulle vara att ha en hund i just den situationen och jag riktigt ser hunden vid min sida.   

En sak jag funderat på är hur katterna kommer att reagera. 

Kanske så här?   

Amadeus, Alices pappa och Alijakullens morfar.

Vill bara påminna om denna utmaning   

Arams ägare har lagt ut lite bilder på honom på sin blogg.

Här kan ni se honom och här.

Nej, jag ska inte flytta än....men jag förbereder mig praktiskt.   

Har flyttat så många gånger och vet att det tar på krafterna och allt "drös" man har i förråden och i lägenheten, var i all sin dar kommer det ifrån egentligen?   

Så nu tänker jag gå riktigt konsekvent till väga och vara "sträng" mot mig själv. 

Har börjat med hallen och går igenom ALLT.

Första anhalt i hallen är en stor garderob. Jag går igenom hylla för hylla, sak för sak: behålla, slänga eller sälja? Det är en sån skön känsla att se att saker försvinner på olika sätt och att det blir tommare. Jag börjar bli så trött på att jag har så mycket saker. 

Men vissa saker har jag svårt att skiljas från. Det handlar om foton (har hur många som helst) och minnen från mina resor och från när barnen var små. Men det är väl vanligt kan jag tänka. Det är bara så ostrukturerat. Alla mina minnen i form av saker och texter jag skrivit har jag lagt i olika kartonger. Men det hade ju varit bättre eller trevligare att ha det samlat på annat sätt kanske. *Lyxproblem*   

Hur är ert förhållande till saker?

Även Algot har varit liten   

Det finns en sak som gör Alice fullständigt tokig och det är en sån enkel sak som ett presentsnöre.   När hon är leksugen kommer hon till mig och säger till, hon sätter båda sina framtassar mot mitt knä och ber vädjande med ett speciellt läte. Klart som tusan att jag då avbryter vad jag håller på med och sätter igång leken. Ibland springer jag med snöret efter mig och efter kommer Alice.   Roligast är nog när jag svingar upp snöret på klösträdet, då är det extra spännande, och likaså om jag gömmer snöret under en matta eller filt, oj oj vad spännande!! Alices svans viftar fram och tillbaka och öronen läggs bakåt och koncentrationen är på topp!   Ibland dras även Agnes med i lekarna, fast mest vill hon behålla sin värdighet!   Här har jag fångat tjejerna när de båda ligger i soffan och vi leker med presentsnöret. 

Till slut tröttnade Agnes och valde att sova istället.