Ikväll hade vi en riktigt mysig stund med kattungarna, dottern och jag. Några av dem tränar på att sitta och det är så dråpligt och fruktansvärt gulligt att se! 

Vi njuter verkligen av dem. Idag när vi tog upp kattungarna så tystnade de när vi lade de mot vårt bröst. Så härligt! De börjar verkligen så smått bli nyfikna på omvärlden nu. Utvecklingen går fort!

Här gosar Ellen med Aron.

ARON 279 g

AMISHAI         278 g

ASLAN              273  g

ARASH             276 g

ARAM               296 g

Här syns det ju tydligt vem som leder viktligan! Aram. Han utmärker sig faktiskt med sitt kraftiga huvud och massiva kropp. Fortsätter han utvecklas så här så tror jag mest på Aram vad gäller avelskatt. 

De andra ligger ju väldigt jämt som ni ser.

Aslan är minst och det syns också. Han känns lite lätt jämfört med sina syskon faktiskt. Igår märkte jag att han inte fick komma till ordentligt för att dia, så jag får ha koll på honom. 

Nu har lugnet lagt sig igen. Alla ungarna i bolådan och Alice lagt sig till ro däri och ger di. Skönt. Men man vet ju aldrig. Hon är nog inne i en sån där period av att vilja byta boplats vilket är helt naturligt. På så vis beter hon sig precis som hon ska. Däremot är det ju inte bekvämt för mig. Det är lustigt ändå hur hon har tittat på mig, Alice. Ungefär som hon ville säga: "matte, varför får jag inte ha ungarna under soffan?" 

Hon pratar mycket med ungarna också. Har olika läten för sig. Ungarna piper mest fortfarande. En del försöker verka farliga och fräser.   

Jag skulle aldrig ha skrivit detta......nu börjas det igen...  hur envis kan en kattmamma vara? Jag anar det värsta     

Här har vi Aron, hann bara ta två bilder, sen var Alice där och knep honom till det nya bostället. 

Fick lite frist att fota nu när Alice är i full färd med att placera om ungarna. Hon vill flytta under soffan i vardagsrummet. Det vill inte jag!   

Så vi har en liten dragkamp här nu.....

vem killen är som ryter på bilden nedan.

Tyvärr - jag vet inte. Jag var inte hemma när bilden togs och jag kan inte se på bilden heller vem det kan vara. Faktum är att de alla är väldigt lika varandra. Små skillnader finns, någon är ljusare, någon är lite mindre osv. 

Fick en kommentar från Anneli som är matte till Jasper, kullens pappa. Hon tycker ungarna är väldigt lik sin pappa och jag håller med. Jag tror alla ungarna kommer att se ungefär likadana ut, som sin pappa Jasper, se här:

Jasper ovan 5 veckor

Jasper vuxen. 

Pappan Jasper är en mycket vacker, stolt sibirier. Han är otrolig i sitt temperament. Social och gosig. Jag vet för jag har träffat honom två gånger. Han är bara en sån underbar katt. Det sägs att kattungar ärver temperament från sin far. Vet inte om det stämmer men om det är så, så lär det bli väldigt gosiga ungar! 

Bidde bara 2 foton idag   Dottern tog dem ikväll i dåligt ljus....

Annars har jag varit ute i solskenet idag. Se här vad jag har någon minuts promenad från där jag bor. 

Jag älskar att bo så nära landet! Har jag gjort ända sen jag flyttade från Kungälv på 80-talet. Mina grannar har varit får, tjurar, höns och diverse tvåbenta.   

Ikväll fick jag äran att följa med en kompis till hennes träning hos Borås Spelmansgille. Jag som alltid velat kunna spela fiol blev lite avis....jag vill också! Men det är ju bara att börja egentligen.....  

Imorgon SKA jag fota kattungarna!! 

Ja, ni undrar säkert när de i allsin dar ska visa sig här på bloggen!?! Det undrar jag med.....  

Saken är den (nu kommer alla ursäkter!) att idag har det varit ett strålande sommarväder och då klarar inte jag av att vara inne, inte ens för att fota kattungar. Sen har min dotter behagat att hålla sig hemifrån och jag behöver hennes hjälp. Men hon kommer snart......fast då åker jag istället....

Ska följa med en fiolspelande kompis och lyssna när hon spelar med Borås spelmanslag. Kul! Har alltid velat spela fiol.....

Så jag är ledsen.....det dröjer ett tag till. Förhoppningsvis får jag in några foton ikväll om min dotter fotar med sin bästa kamera. 

Håll ut!