javisst, nu går det undan! Nu äter killarna välling blandat med äggula. Alla har smakat men den som har mest aptit på detta är Amishai.   

Jag fortsätter ett tag med detta för att snart blanda i annat som potatis, lammfärs och annat innan torrfodret kommer fram. Hittills har killarna varit jätteduktiga!

Undrar om det är apor vi fått här hemma? För det klättras och klättras, uppför soffor och människoben.   

   Här är det Arash som är i klättrartagen.

hur mamma katt reagerar när kattungarna flyttat? 

För det första så är det bra om inte alla flyttar på samma dag utan att det sprids ut. På så vis blir det lite lättare för alla inblandade. Nja, kanske inte köparna då som väntar ivrigt på att få hem sin kisse.   

Sen är det så att när kattungarna är runt 12 veckor så brukar mamma katt stöta bort sina ungar, liksom för att tala om för dem att "ni är nästan vuxna nu, gå nu ut i livet och utforska världen". Så det faller sig naturligt. Tur är väl det. 

Det trevliga unga paret jag hade här idag kan inte bestämma sig.....men det blir Aron eller Arash. Förstår att det är svårt, de är väldigt lika både till temperament och utseende. Men snart vet de vilken de vill tinga. 

Så nu är det bara två kattungar kvar - Aslan eller Aron/Arash.

Kattungarna är idag 4 veckor, en tredjedel av tiden har gått! 

Får väl försöka fota de senare ikväll när de vilat lite efter besöket. 

Mamma Alice har varit en strålande värd!   

Först väntar jag nu besök av fler spekulanter, sen kan jag sätta mig och blogga igen.   

Jag har lite bilder från killarnas första måltid med "riktig" mat. 

Tålamod.....

Åh, det är så roligt när man fått familjer till sina små och man märker hur entusiastiska de blivande ägarna är. Nu har jag fått mejl om att Aram ska döpas till Sesam! Mycket fint och passande namn tycker jag!   

och hans blivande nya familj har bloggat om honom och lagt in riktigt fina bilder.

Titta här. 

har det varit och nu är Aram och Amishai reserverade. Tingningsavtal skriver vi nästa helg.

Det är så spännande och roligt att få träffa deras nya familjer och se glädjen hos de människor som vet att de snart ska få hem sin nya familjemedlem.

Varje helg framöver är nu bokade för besök av de som tingat katter. Jag tycker det är bra att kattungen och den nya familjen får bekanta sig med varann från början. 

Började svara på en kommentar som Emelie skrev och insåg att jag lika gärna kunde göra ett inlägg om det också. 

Emelie ville ha närbilder på killarna för att se hur de har utvecklats. Det är just det som är så fascinerande. De utvecklas hela tiden, både till temperament och färger. Ja, på andra sätt också kanske. 

I början när de var nyfödda svor jag på att jag aldrig skulle kunna skilja dem åt utan att titta på deras märkta klor. Men det kan jag nu - nästan alltid.   

Och vad beror det på då?

Jo, Aram är störst och ljusast. Även om de andra växer ikapp honom så är han fortfarande störst. Hans pälsfärg ändras också, den ljusnar, och han är bara så jättefin. Till temperamentet verkar han lugn, men han är inte först upp i knät när jag kommer utan det är andra. Än i alla fall. Sånt kan säkert ändras. 

Aslan är minst och också mörkast till färgen. Hans ögon ser fortfarande inte riktigt bra ut men jag hoppas ju att det ger med sig. Han har ju faktiskt inte haft dem öppna speciellt länge. Han är annars en kille som håller sig framme även om synen inte är hundra. Det tar tid innan de ser riktigt bra. 

Aron är nog en blivande spelevink. Han känner jag igen på det att han älskar att klättra och busa. Passar nog bra i en barnfamilj. Så har vi Arash, en liten myskille som älskar att vara i knät precis som Amishai. Närhelst jag visar mig så är det Amishai, Arash eller faktiskt också Aron som vill upp i knät - GENAST! 

Men det är Amishai och Arash som är filosofer. De kan sitta och titta väldigt länge på nånting och det ser ut som om de grunnar väldigt.   

De är alla så fina på olika sätt och det är just det som är så intressant med avel. Det ska bli så spännande att få följa mina små och se hur de utvecklas. 

Det har visat sig, till min stora glädje, att Alice är en superduper bra mamma. På alla sätt och vis. Hon fick sitt elddop nu igår kväll och idag. Igår hade jag Ellens killes familj på besök. Sju människor som alla tog i ungarna och pussade på dem. Alice var med och övervakade men var helt lugn. Jag berömde henne flera gånger. Idag hade vi besök av en annan familj med två små barn. Även då skötte sig Alice exemplariskt. Lilla stora fina Alice!!   

Här är Alice ca 5 veckor. Så såg hon ut när vi träffade henne första gången.