S*SENGA'S  SAMMELSURIUM

Inlägg publicerade under kategorin Mindfulness/Panikångest

Av Margita - 15 juli 2010 21:44

Det är lite läskigt när man sitter och tittar på nyheterna på TV och minister Christina Husmark pratar om mig och min situation ungefär som om jag skulle ha blivit hjälpt av de nya sjukskrivningsreglerna. De som trädde i kraft 1 juli förra året och som innebar att, trots att jag inte är helt frisk, blev överflyttad till arbetsförmedlingen och nu stämplar 100% . 

Jag önskade att jag hade haft en direktlinje in i studion så jag kunde visa upp mig för henne och beskriva min situation. Undrar så vad hon skulle säga då? Tror hon inte på mig? Tror hon att jag är låtsassjuk?? Om hon visste hur jag har kämpat, faktiskt hela mitt liv, för att klara av att leva upp till något, som jag faktiskt inte kan leva upp till. Som tur är har jag fått en diagnos på gamla dar. Precis den diagnosen pratade de om på nyheterna efter inslaget om sjukförsäkringen.

Borderline. Jaja, inte vet jag om jag har det, men många av kriterierna har jag eller har haft. Själv tror jag att jag möjligen har borderline till viss del och det förklarar väldigt mycket av mitt liv. Så på så vis är det skönt att ha fått en diagnos. 

Nu sa de ju på nyheterna också att det finns en behandling som tydligen är ännu bättre än KBT (en sån behandling har jag fått och den var jättebra), Den nya är DBT, en vidareutveckling av KBT.

Nu tror jag att jag ska försöka få en sån behandling men den finns kanske inte här. Verkade som det bara fanns i Stockholmsområder än så länge.

För övrigt är Alice på dag 27 idag    


ANNONS
Av Margita - 27 april 2010 17:19

Antar att en hel del av er, liksom jag, slåss med sockerdemonen emellanåt.

Nu hittade jag ett så bra avsnitt i en bok jag har:


Att surfa på suget

Vi kan försöka hålla suget ifrån oss, strunta i det, inte lyssna. Problemet är att den strategin i värsta fall får motsatt effekt.

Ju mer vi försöker att inte tänka på suget, inte uppleva det, ju räddare vi blir för att inte kunna stå emot, desto mer svårhanterligt kan suget bli.

Motsatsen är att vara medveten om suget. Låt det inta den inre scenen. Lyssna. Känn efter. Hur är det att ha det här suget? Hur känns det i kroppen? Gör det ont någonstans? Hur ont gör det? Är smärtan ohanterligt intensiv? Om inte, låt den bara finnas där. Låt kroppen med sitt sug, inta scenen.

Känn efter, observera, beskriv, döm inte.

Lyssna på tankarna.


Detta stycke är hämtad ur boken "Vem är det som bestämmer i ditt liv? - Om medveten närvaro" skriven av Åsa Nilsonne. Ja, samma person som också skriver deckare.

 

Den är mycket läsvärd och fungerar som en liten bibel för mig när jag behöver bli påmind om hur mindfulness fungerar. För er som inte varit med från början kan jag berätta att jag kom i kontakt med mindfulness när jag blev sjuk och hade svår panikångest. Mindfulness och kognitiv terapi hjälpte mig väldigt mycket.

Det finns en bok till som hör ihop med ovanstående. Den är lika bra och används också av mig som en bibel.

Den heter "Att leva ett liv, inte vinna ett krig - Om acceptans" av Anna Kåver.

 

Dessa två böcker är som en sammanfattning av mindfulness. Att acceptera, vara i nuet - eller så här:

  • OBSERVERA
  • BESKRIV
  • DÖM INTE
  • DELTA

Därmed ABSOLUT INTE sagt att man ska vara mesig och inte bry sig!! Acceptera i sammanhanget innebär att man tar in allt, SEN tar man ett beslut om hur man ska gå vidare. Anna Kåver beskriver det mycket bättre - så här:


"Med acceptans menas att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål."


Något för mig att tänka på nu i min nuvarande situation.


ANNONS
Av Margita - 7 mars 2010 12:30

Musik är viktigt för mig. Därför har jag en musikspelare i min blogg - du hittar den under "Min musik - kanske din?" till höger i menyn.

Jag har flera olika musiklistor som jag pendlar mellan. Nu har jag lagt in en ny som jag kallar för "Livsvisdom". Musik kan vara så mycket. Den kan ge tröst, peppa, lugna eller så kan man ju faktiskt bli skrämd också!   Tänk på alla läskiga filmer med läskig musik!

För mig har musiken oftast varit tröstande eller peppande. Som min nya lista där jag har med "Någonting att äta, någonting att dricka". En gammal låt från 30-talet tror jag. Den bjuder på verklig livsvisdom: det enda som i slutänden betyder något här i livet det är faktiskt att ha något att äta och dricka! Och att ha något att älska. Allt annat är förgängligt och bedrägligt. Så är det tycker jag.

Sen kommer "Sång till friheten" med Björn Afzelius och det är också en viktig aspekt av tillvaron för mig. Att vi får ha demokrati och att det ska gälla ALLA människor. Doris Day, en stor amerikansk stjärna från 50-talet, sjunger sen "Que sera sera", ungefär "det sker som sker". En mycket tänkvärd och bra text tycker jag. Det är så vi måste ta livet. Visst kan vi planera och önska oss saker i livet, men vi kan inte räkna med att det blir så som vi tänkt. Det blir som det blir så att säga och då är den stora styrkan att acceptera det. Med det menas inte att ge upp. Alls inte! Men för att kunna gå vidare måste du inse att du är där du är och faktiskt acceptera det. Först då kan du ev. gå vidare eller stanna. Det väljer du själv. Se där: det där är tänk i mindfulness om jag inte har fel!!

Jag missade att Tältprojektets "Vi äro tusenden" kom före Sång till friheten. Den sången lär oss lite om vår historia, det "vanliga" folkets historia eller arbetarklassens historia. För mig är det viktigt att veta hur det såg ut och tänktes förr. Då är det lättare att förstå varför det ser ut som det gör idag. Kanske man också förhoppningsvis inte gör om misstag som begicks i gången tid om man känner till historien. Jag tycker det är viktigt med historia. Utan den är man ju rotlös.

Nåväl, sist kommer härliga Cornelis och sjunger "Somliga går med trasiga skor" och den har jag med för att påminna mig om att det finns nöd ute i världen och att allt är relativt. Jag har ett hem, kläder, mat och en familj, Alla har inte det.

Till sist - om du fortfarande är kvar - vill du inte lyssna på musiken så går den att stänga av. Vill du lyssna på en annan låt så gå framåt med hjälp av pilen.

Ha en skön söndag, gott folk!!

Av Margita - 4 februari 2010 23:08

Jag har lagt in nya länkar till sidor som handlar om mindfulness och panikångest.

Hoppas du hittar något av intresse!

Scrolla neråt i vänsterkanten så hittar du länkarna   

Av Margita - 3 februari 2010 19:44

Ja, det är frågan. Det finns många åsikter om detta tror jag. Kan berätta att jag själv var ivrig motståndare till allt vad tabletter heter och speciellt de där s.k "lyckopillren". Tyckte att det finns andra metoder att klara av ångest och oro. Ända tills hösten 2007 då paniken slog till  med full kraft och inte gav vika. Det utvecklades till ett syndrom.

I detta läge hade jag två val. Fortsätta att leva med den svåra ångesten - och - kanske i ren förtvivlan ta mitt eget liv. Jag har förut aldrig förstått hur människor kan välja att ta livet av sig men efter den ångestperioden så har jag, tyvärr, full förståelse. Livet kan faktiskt i ångestens hårda grepp te sig som något VÄRRE än döden. Att dö blir en befrielse. Det var då jag insåg att jag vill ju faktiskt leva och om då min läkare säger att jag ska ta de där lyckopillren - ja, då valde jag det!

Jag blev ordinerad citalopram som är ett SSRI preparat. Det är INTE vanebildande! Däremot ska man inte sluta med medicineringen tvärt utan långsamt eftersom det annars får negativa effekter. I början kan det också vara så att ångesten tilltar. Så var det i mitt fall. Men då visste jag vad det berodde på och att det skulle gå över så jag stod ut med det. Efter ca två veckor hade det stabiliserats men jag fick öka dosen efter ett tag när jag märkte att attackerna och oron ändå fanns där. Nu tar jag 40mg varje dag och jag skulle tro att jag får köra med det, kanske livet ut.

Jag märkte efter en tid att min oro började minska. Attackerna kom inte heller så ofta. Kommer ihåg en dag när jag konstaterade lyckligt att min kropp inte längre var så spänd och att jag började känna en inre ro. Det var så skönt!!! Jag kände också att detta var något nytt för mig. Har väl gått och spänt mig hela mitt liv   

Så idag har jag en helt annan syn på det här med lyckopiller. Tror att de är väldigt bra speciellt ihop med kognitiv terapi.

Avslutar detta inlägg med ett citat från Viktor Frankl - "Livet måste ha mening"


Allt kan man ta ifrån människan

utom en sak - den yttersta friheten

att välja förhållningssätt

till det som livet för med sig


Viktor Frankl vet vad han pratar om. Han satt i koncentrationsläger under andra världskriget men lyckades ändå att känna mening med livet.

Det är det som mindfulness går ut på - just detta: att man kan lära sig att förhålla sig till sig själv och till livet så att man kan känna mening och att man även kan lära sig att leva med sin ångest.

Här är också en bra länk till hur ångest kan yttra sig och vad ångest är - något vi alla har och faktiskt också behöver - i lagom dos!

Av Margita - 2 februari 2010 19:34

Titta då gärna in på min blogg då och då! Jag tänker berätta om Mindfulness och hur kognitiv terapi och just mindfulness hjälpt mig.

Med full respekt för att det kanske inte hjälper alla så vill jag ändå delge mina egna erfarenheter med förhoppning att någon av er också kan bli hjälpt eller efterfråga tekniken. Vet faktiskt inte om det går att få denna hjälp genom vårdcentralen (jag fick genom min arbetsgivare) men det går ju för allan del att begära att få den hjälpen. Mitt råd är att fråga efter kognitiv terapi och att få lära sig mindfulness. Speciellt om man lider av panikångest.

Hösten 2007 drabbades jag av mycket svåra panikattacker. Har genom hela livet haft attacker, men lindrigare, och med många år emellan. Nu kom attackerna varje dag, flera gånger om dan, nästan oavbrutet och jag blev helt nedbruten. Vågade inte gå utanför dörren, att ta en dusch var en kamp mot demonerna. Jag kan säga att det var det värsta jag varit med om!

Så här i efterhand är jag inte förvånad att det hände mig. Våren 2007 skilde jag mig från ett destruktivt förhållande (för andra gången i mitt liv) och kände en lättnad och oro samtidigt. Jag hade ju misslyckats en gång till   

Blev sjukskriven från mitt nya jobb, som jag verkligen sett fram mot. Nu förstår jag att för mig blev det för mycket med en separation, ett nytt boende (som jag däremot älskar) och ett nytt jobb. På jobbet var det dessutom osämja och jag intog medlarrollen   vilket är ett drag jag har.

En längre tid hade jag känt en stark, stark oro. Kom ihåg att det kändes som jag gick i en tunnel när jag var på väg till jobbet. Min kropp var som en rejält spänd pilbåge. Kom ihåg att jag tänkte "undrar hur länge kroppen kan klara av denna anspänning". Livet gick mer och mer som i en tunnel, verkligheten började försvinna och demonerna tog över. Jag berättar det här för jag vill att ni ska förstå att jag verkligen var illa däran och trots det så är jag idag relativt lugn och har erövrat en rejält stärkt självkänsla.

Jag överdriver inte när jag säger att jag tittat döden i ögonen och sen kommit tillbaka till livet. Panik anses ju inte vara farligt men på sätt och vis kan det vara det. Blir paniken för kraftig så kan man i ångestens grepp välja att ta sitt liv. Attacken och paniken i sig är däremot helt ofarlig!

Det känns som jag fått livet tillbaka, jag har en bit kvar, men det kommer och jag är så lycklig ska ni veta! Jag njuter av varje sekund, av varje liten detalj, varje möte, varje liten insekt, varje doft, färg, form och att få ge och ta emot kärlek från mina medmänniskor. Det är som en gåva.

Livet får en annan dimension. Plötsligt är vardagen det allra viktigaste och att få vara med sina nära och kära.

Jag har lärt mig "den hårda vägen" hur viktigt det är att vara ärlig mot sig själv och inte göra något som jag inte vill för att jag tror att jag då gör andra lyckliga. Tänk att jag skulle bli över 50 innan jag förstod det!   

Oj! är ni kvar? då är jag imponerad. Ett långt inlägg!

Men fortsättning följer......

 

Av Margita - 30 januari 2010 16:10

Jag har ju tidigare skrivit om mindfulness. Se inlägg.

Det som hjälpt mig mycket i min kamp med panikångesten är mindfulness som jag fick lära mig i min kognitiva terapi.

Det är tydligen bevisat att medicinering plus kognitiv terapi är det allra bästa för panikern. Många blir friska igen.

I boken "Mindfulness i vardagen - vägar till medveten närvaro" finns hela programmet och dessutom en CD-skiva. Kan verkligen rekommendera den boken ifall du lider av ångest, paniksyndrom eller stress.

Innan jag går vidare vill jag upprepa en sak som jag tycker är viktig: Våra tankar om oss själva är viktigare än vi kanske tror eftersom vår hjärna faktiskt inte kan skilja på inbillning och verklighet.

Vilket betyder att vi kan lära om!  

För mig var det ett lyft att få reda på att det i stort är hjärnan som spelar mig spratt. Det var som att attackerna inte kunde ta över mig efter det. Jag visste ju att min hjärna skapat dem pga av nån slags "felprogrammering" - alltså behöver jag inte vara rädd. Och när jag inte längre är rädd bleknar attackerna.

Vad är då mindfulness?

På baksidan av boken står det bla så här:

"Mindfulness eller medveten närvaro är österländsk kunskap kombinerad med ett västerländskt synsätt. Genom träning kan vi inta en accepterande och icke dömande hållning till oss själva och livet och vi blir stegvis mer lyhörda för andra och mer närvarande i relationer."

Fortsättning följer.....

 

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!


Hej och kul att du tittar in!
Här kommer du att få träffa mina sibiriska katter och mig.
Vi kommer att prata om det mesta, så välkommen in!

ÖNSKAR ALLA EN TREVLIG STUND I BLOGGEN!  

SAMARBETE MED MIG

Kontakta mig på mejl:

margita.andersson@gmail.com

TRANSLATE MY BLOG

Jag finns på PINTEREST

INSTAGRAM

@measenga

Hitta recept

hittarecept.se

BLOGGERFY

Här är jag listad

BLOGVERTISER

Bloggportalen

BRA MORGONÖVNING!

 

KATEGORIER

Live Traffic

TÄNKVÄRT!

IAKTTAG, LYSSNA, TIG.

DÖM SÄLLAN.

FRÅGA MYCKET.

 

August von Platen

SÅ SANT SÅ......

   

EN TANKE

 

TILL MINNE

Kalle, vår undulat

1988 - 2002

  

PARNINGSTABELL

SIBIRISK KATT - STUDIE

 

SIBIRISK RASSTANDARD ENL. OLIKA FÖRBUND

Sök i bloggen

För ett år sen

GAMMALDAGS BILDER!

 

BLOGGAR JAG BESÖKER

KATTLÄNKAR

SCRAPBOOKING

MINDFULNESS/panikångest

Andra intressanta länkar

Länkar

Blogtoplist

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ S*SENGA'S  SAMMELSURIUM med Blogkeen
Följ S*SENGA'S  SAMMELSURIUM med Bloglovin'

RSS

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se